Att bli TRETTIO har alltid varit så himla långt bort, lite som att dit kommer man aldrig. Men jo, nu är man här och lite ångest fick jag allt. Egentligen vet jag inte för vad? När man är 30 ska man ha allt klart i livet, man ska veta vad exakt man vill till exempel. Men jag har fått ett helt annat tänk nu. Det är först nu jag kan säga det klyshiga ”ålder är bara en siffra” och faktiskt mena det. Jag känner mig inte en dag äldre än 25 i mitt huvud och så kanske det alltid kommer vara. Jag kommer nog aldrig veta vad exakt jag vill, jag kommer nog aldrig vara helt nöjd med vad jag gör, jag kommer alltid vilja utvecklas och testa nya saker oavsett hur gammal jag är. Jag hade nog aldrig tänkt när jag var 25 att jag skulle ha två barn vid den här tiden i livet, men se så bra det blev. Att mina tjejer är 9,5 månader är ungefär lika sjukt som att jag är 30. Går det såhär fort så är dom snart 30 och jag 60…. Okej kan spekulera hur mycket som helst, jag hoppas livet saktar ner lite så jag kan njuta av mina bebisar ett litet tag till innan de på riktigt blir barn.. Barn som går och pratar, det är också så sjukt.
Igår strosade vi runt i Täby centrum och bara var, sen skulle vi hem och åter igen bara va (trodde jag). Lagom till Leoni var tröttare än tröttast stormade mina bästa vänner in och det åts pizza, dracks öl och pratades, en perfekt 30års kväll helt i min smak, TACK för det mina stjärnor och sambo.
Idag tvättas det, plockas undan och massa mys med tjejerna. Allting är som vanligt förutom att blommorna på bordet påminner mig om att jag har de bästa människorna i mitt liv och sånt ska man inte ta för givet. Tacksam för allt nu blickar vi framåt.
