linnlissel

Lorin: Det har hänt så mycket den här månaden! Lorin har börjat le, om inte skratta vilket är så fruktansvärt gulligt! Sover mestadels på dagarna men mellan varven är hon mycket mera med, sprattlar och gör massa roliga miner. Kan ge ifrån sig ett skrik som mest är att hon vill ha uppmärksamhet. Hon ligger gärna i famnen, blir snabbt sur om man lägger ifrån sig henne. Hon ligger på 4616g och 54cm lång.

Leoni: Det skiljer inte så mycket mellan dom just nu, de ligger väll ungefär i samma utvecklingsfas. Leoni har blivit lite mer mammig mot kvällarna. Hon vill gärna somna i vår säng. På mitt bröst eller vid mitt bröst, så får man försöka bära henne till deras säng under natten. Hon är fortfarande den som kan ligga för sig själv, sprattla och vara svinnöjd. Hon ligger på 4414g och 54cm lång, hon har varit ungefär 200g bakom hela tiden.

Jag: Har fortfarande svårt att greppa ibland att dom är mina för alltid. Vill spendera all tid med dom, saknar dom så fort jag är iväg en snabbis. Vill ju vara med dom så mycket det bara går nu när man är ledig, och bebistiden kommer ju faktiskt aldrig tillbaka… Som jag skrev i förra inlägget så har jag börjat träna igen, sakta men säkert. Var på efterkontroll i tisdags och börjar väll känna mig som mig själv igen. Längtar dock tills man är på gymmet och lyfter lite tyngre. Har börjat få ont i ryggen och vill gärna bli starkare igen.
Jag borde vara tröttare under dagarna med tanke på att det inte blir många timmars sömn på nätterna. Antar att man får så mycket energi av sina bebisar 🙂

Bästa: Deras små leenden, läten, miner och att man får en annan kontakt med dom nu. Nu längtar jag till det där riktiga skrattet! Tror inte det är så långt borta.. Tror både vi som föräldrar och dom som bebisar blivit mer trygga i sin roll. Vi har hittat våra rutiner, speciellt jag när jag är ensam med tjejerna på dagtid. Våra mornar är den bästa stunden. Jag dricker mitt kaffe i sängen, matar dom och så myser vi i flera timmar.

Sämsta: Att jag börjat få ont i ryggen! Speciellt på kvällen/nätterna när jag ligger på sidan och ammar.. men det är ju så mysigt. Såklart man skulle uppskatta lite mer sovtimmar på nätterna, men det hör ju till bebistiden tänker jag.

Sömn: Det är så olika! De vaknar fortfarande för mat efter 2-3h. Ibland sover de nästan hela nätter i sin säng där vi bara tar upp dom för mat. Vissa nätter vill de verkligen inte sova.. Varken i sin eller vår säng, Ibland så sover Lorin men då vill Leoni vara vaken eller tvärtom. Så med andra ord, ibland får man sova sina sammanhängande 3 timmar vilket är lyx! Men ibland sover man inte mer än max 1h åt gången, det är jobbigare. Eftersom att vi mestadels kör ersättning så hjälper ju R till med matningen 9 av 10 gånger under natten. Att mata bägge två själv tar ungefär 1h varje gång.