När min dotters födelsedag börjar närma sig kommer alla minnen tillbaka, från graviditeten, förlossningen och den första tiden. Jag hade en väldigt lätt graviditet och en ganska svår förlossning, det slutade med 20 dagar över tiden, en sugklocka och en stor och go bebis som vi gav namnet Lena Olivia Berit Andersson, vår alldeles egna lilla guldklimp.
Att föda barn är verkligen en upplevelse och jag var chockad i flera veckor efteråt, att det gjorde så JÄVLA ont och smärtan efteråt, den pratade ingen om! Jag tyckte barnmorskorna på BB var amningshysteriska och information om smärtlindring efter hemkomst obefintlig. Som tur var hade vi en fantastisk BVC-sköterska och vänner som fått barn före oss som kom med många goda råd och tips på ett bra sätt.
Lenas första år var fantastiskt, hon åt bra ( ersättning) och sov hela nätterna, vi har haft det oförskämt lätt och alltid fått sova bra. Nu är Lena 5 år och hon fortsätter förgylla våra liv. Att vara gravid och uppleva ett barns födelse och utveckling är verkligen en gåva och jag har aldrig känt något behov av att skaffa fler barn, det känns lite ovanligt och ibland kan jag fundera på hur det skulle vara att få ett barn till, hur det skulle vara och se ut men jag är väldigt nöjd med det jag har. Då Jörgen är ett lyckligt ensambarn har jag insett att man kan bygga sina egna starka relationer utanför familjen.
Idag tog Lena med sig isglass till förskolan och ikväll blir det middag på stan med min lilla familj!
Grattis lena! Är själv ett lyckligt ensambarn. Jag är glad för att jag är ensam då jag gjort den resa jag gjort. Om vi vart flera hade inte mina föräldrar kunnat kämpa så mycket med mig och då hade jag inte levt i dag. Eller så hade de kämpat med mig och då hade syskonet blivit lidande.
Men ibland kan jag sakna att ha ett syskon. Men jag har i stället en nära relation med mina kusiner som är uppvuxna i huset bredvid så vi är som syskon fast med fyra föräldrar.