Jag har den senaste tiden gått och funderat på hur folk mår egentligen, bakom ”det är bra” kulissen. Andreas syster hade varit och träffat några kompisar, jag frågade henne hur det var med hennes väninnor. Svaret var att det var bra med alla. Jag var då tvungen att kontra med att de säkert mådde sådär men att de inte ville lufta hur det egentligen var. Nu är det inte så att jag tror att alla går runt och mår skit. Men jag tror att alla krigar sitt krig. Flera har nog något som skaver någonstans.
Igår var jag ute på en promenad med två kompisar. Vi pratade en del om Emils epilepsi och hur vi har haft det under de senaste månaderna. Jag har varit väldigt öppen med att det har varit tufft med den nya sjukdomen och mediciner som inte fungerat. Dock tror jag att alla inte är lika öppna om svårigheter. Jag förstår att man inte vill berätta om jobbiga saker för vem som helst. Men jag tror som sagt att flera mår sådär nu. En del för Corona, andra för annat. Jag är väldigt övertygad om att Instagrams förfiningar av livet inte stämmer alls. Bakom kulisserna av glada barn eller fina middagar finns folk med ångest, som kämpar för med olika svårigheter.
