Idag var jag återigen hos kuratorn. Nu börjar jag landa i att jag kanske inte behöver kuratorn på samma sätt längre. Det kändes som att större delen av samtalet idag inte ägnades åt Emils epilepsi, utan handlade om annat. Det var mest ett socialt samtal mer än ett stödsamtal. Jag kommer kanske att klara mig utan samtalsstöd nu. Men hur gör man slut med en kurator? Jag känner mig så dum och otacksam. ”Tack för stödet men nu behöver jag inte dig”, det känns precis så just nu. Som en bortskämd snorunge.
Jag har idag också gått banans på köp och sälj på Facebook. Jag älskar alla köp och säljgrupper. Bara idag har jag köp slalomskidor och pjäxor till Emil och längdskidor och pjäxor till Love. Dock kommer inte detta sportlov att bli lika sportigt som jag trodde. Båda grabbarna, framförallt Love, börjar bli hängiga. Det blir nog en vab-vecka fast vi är lediga. Jag som tänkte att vi skulle åka skidor och skridskor mest varje dag. Nu blir det lugnt hemmamys mestadels hela veckan.
