Jag är en sådan känslomänniska att jag har alla känslor på utsidan. Idag när Sverige tog VM-guld så var det så spännande att jag inte kunde sitta still i soffan. Sedan grinade jag när SVT ringde upp Jonna Sundlings mamma. Jag tänkte att hon måste vara så stolt över sin dotter. Andreas tyckte att jag var så konstig.
Ibland är det roligt att ha mycket känslor men ibland blir det bara jobbigt. Ikväll var det simskola för Emil, han älskar simskolan så mycket. Men idag hände det något. Emil har som sagt alltid älskat simskolan, det har inte spelat någon roll vad de gjort egentligen utan han har tyckt att allt har varit kul. Ikväll var det som sagt annorlunda. Vi får sitta med i hallen i och med Emils sjukdom. Jag förstod varför han inte tyckte att det var så roligt idag. De gjorde samma övning om och om igen i säkert 20 minuter. Till och med jag satt och tänkte ”du måste byta övning”. Men nej då, om och om igen körde dem. Emil har också känslorna på utsidan och det är väldigt lätt att läsa honom. Det var som att han såg mot mig och bad mig ta honom därifrån.
När jag efteråt frågade om simskolan var kul, var han bara tyst. Sedan frågade jag vad som var roligast och då svarade han ”hoppa från kanten”. Det gjorde barnen tre gånger var. Emil var lite nere när vi åkte hem och det var som en sorg i hjärtat. Han som älskar simskolan börjar att tappa glädjen i den. Jag hoppas att den vanliga simfröken är tillbaka nästa gång så Emil får glädjen tillbaka. Emil behöver all glädje han kan få.
Tur att jordnötsringar kan ge en viss glädje.
