Hur löstes allt nu igår? Jag var så förbannat irriterad och arg på Andreas igår. När barnen somnat sa jag till Andreas att jag var ledsen och besviken för tvätten, morgnarna och lite annat. Det togs inte emot på ett bra sätt och det hela ledde till att Andreas tyckte att jag bara hackade på honom och jag tyckte att han inte såg allt jag gjort.
När jag blir så arg får jag alla känslorna utanpå kroppen och blir så ledsen och börjar grina. Så jag var tvungen att gå in i köket och sitta där och grina en stund för just då i den stunden kände jag att ”vi kommer ingenstans”. Efter en stunds egentid gick jag tillbaka till vardagsrummet igen och då kunde vi diskutera. Det vi kom fram till var att Andreas måste kliva upp på vardagarna så vi hjälps åt på morgnarna och jag måste bli bättre på att ta upp saker direkt utan att låta det ligga och gro för länge. Nu kom tvätten, morgnarna och annat på samma gång.
Jag tycker verkligen inte om att diskutera eller bråka. Helst av allt skulle jag bara vilja att allt flyter och att det aldrig blir tjafs. Men vilket förhållande är så? Det finns nog inget förhållande som är en dans på rosor hela tiden. Men tjafs och bråk tar så mycket på krafterna. Jag blir helt slut efter tjafs och bråk. Även om vi löser bråken och det oftast blir till det bättre efteråt så är det så otroligt jobbigt i stunden.
