Jag gav mig alldeles nyss ut på ett självmordsuppdrag. Varje gång jag gör detta funderar jag på varför jag gör det. Varje gång säger jag också att det är den sista. Jag har då alldeles nyss åkt och handlat själv med barnen. En tvååring och en fyraåring. VARFÖR kom jag på den idéen?
Jag ville vara en bra sambo och mamma. Andreas gick en stund själv och barnen fick köpa lördagsgodis och tacosingredienser. Men jag fick en stund där de enda ord jag yttrat är ”nej”, ”passa där”, ”kom nu”, ”vänta” och ”stanna”. Allt med en liten aning av stress i tonen.
Nu leker barnen superbra där uppe och jag ska njuta av en stund av lugn här nere. När som helst kan det komma gråt och tandagnissel från någon eller båda.
