Och så snurrar vardagen på som vanligt igen. Det är som om det aldrig varit lov. På ett sätt är det skönt. På ett sätt känns det som om ekorrhjulet snurrar på och jag inte hinner tänka.
Allt är som på rull hela tiden. Mat ska lagas, tänder ska borstas, barn ska nattas och saker förberedas. Nästa dag så är det familj som ska göras klar för förskola och jobb och sen snurrar det på. Allt går fort och det är också tudelat. Jag vill att tiden ska snurra på tills vi är i en enklare fas, samtidigt så får jag ångest för att jag inte stannar upp och njuter. Ambivalent i tillvaron.
Mer klarsynt än såhär blir det inte idag. Kanske är mer på det klara imorgon.
