Det har varit tomt här på bloggen i några dagar. Anledningen är att Emil fick ytterligare en kramp i tisdagskväll och vi fick återigen åka ambulans in till sjukhus. Jag var ensam med båda barnen när Emil fick sin kramp. Det slog mig efteråt hur samlad jag var när det bara var jag där. Däremot bröt jag ihop totalt när en granne kom förbi strax efter att ambulansen kommit för att fråga om jag behövde hjälp. Andreas hade inte kommit hem ännu. Då bröt jag som sagt ihop. Vilka fina grannar vi har. De hade sett ambulansen och tänkte direkt att vi kanske behövde hjälp. Han fick stanna med Love till Andreas kom hem.
Inne på sjukhuset fick vi träffa en läkare som hade tittat på Emils EEG som vi tog i måndags. EEG visade på att det kunde vara Epilepsi. Dock ville de göra en hjärnröntgen för att vara säker på att inget annat utlöste kramperna. När jag fick höra det blev jag så orolig. KATASTROFTANKAR! Jag lät bli att googla, jag tänkte att det blir bara värre.
Världens bästa kille förtjänade verkligen olika tidningar för 180kr.
Resultaten från röntgen var bra och allt såg bra ut. Så diagnos Epilepsi. Det är en LÄTTNAD. Även om det är läskigt med Epilepsi så är det så mycket bättre än mycket annat.
Försökte mig på en temabild.
Jag måste återigen hylla de som arbetar inom vården. De är så proffsiga och fina. De såg verkligen både Emil och mig. De berömde oss för att Emil var duktig och jag var lugn m. Trots att jag bröt ihop varje gång Emil sov. Vi har fått prata med specialister, olika sköterskor och kurator. Ge de som jobbar i vården mer i lön! De förtjänar de tusen gånger om! Jag sa det till dem också! De svarade att de har världens bästa jobb. Fint sagt tyckte jag.
