Kaos och kontroll

Igår pratade jag och Andreas om ångest. Emil har några gånger sagt att han känner sig ledsen. När vi då frågat varför han känner sig ledsen har han inte kunnat svara. Tidigare har vi avfärdat det som att han är trött och då använt orden ”känner sig ledsen” istället för ”känna sig trött”. Men igår började vi fundera om det faktiskt är så att han känner sig ledsen på riktigt. Ledsen av ingenting. Alltså någon slags ångest. Hur tidigt kan barn känna av ångest? Med den psykiska ohälsan som råder i samhället idag känner jag att det är viktigt att ta ångestkänslor på allvar. Om det är så att barn kan börja utveckla ångest tidigt så måste vi också tidigt ta ångest på allvar. Det är dock så svårt att veta när jag inte tror att Emil själv vet. Hur vet man som vuxen att man lider av ångest? För en del är det tydlig och man vet att man gör det, men för andra kan det vara mer diffust. Jag lider av oro. Jag är orolig för allt. Inte bara det som har med barnen att göra utan det kan handla om andra saker också. Är oro och ångest samma sak? Lider jag alltså av ångest? Jag har aldrig tänkt att jag lider av ångest. Det slog mig nu att det kanske jag gör. Om oro och ångest är samma sak det vill säga.