Jag undrar en sak? Är det okej att skratta åt sina barn när de säger något roligt? Även när de inte förstår att det de säger är roligt?
I söndagskväll satt jag och Andreas och pratade. Vi pratade om att hur jag hade legat och torkar skit hela dagen. Helt plötsligt frågar Emil ”mamma är du klar med skiten?”. Jag och Andreas började skratta för att det lät så roligt. Emil tittade frågande på oss, nästan lite osäkert. Då slog det mig att jag kanske inte skulle ha skrattat. Han förstod ju inte att det lät roligt, för honom var det en vanlig enkel fråga.
Samma sak sker lite då och då med Love. Han är så rolig nu när han säger ”hej pappa”. Jag brukar säga ”heja mamma” bara för att han ska säga ”heja pappa”. Jag säger det ju bara för att han är så söt när han säger det. Men han förstår inte att jag på något sätt ändå provocerar fram att han ska säga ”heja pappa”.
Är det okej att göra så mot sina barn? Allt är med välmening och hjärta. Ibland kommer saker fram så roligt ur de små.
