Kaos och kontroll

Sedan Emil började skolan har jag funderat mer och mer på om skolan verkligen är en skola för alla. Det började med detta med fruktstund. Barnen skulle ta med egen frukt som de skulle äta på fruktstunden. Nu är det inga problem för oss att inhandla frukt till Emil, men det ska ändå vara en skola för alla. I och med inflationen så är det inte självklart att alla har råd att köpa frukt till skolan. Nu har politikerna i Östersunds kommun beslutat att alla barn i förskoleklass, lågstadie och mellanstadiet ska få gratis frukt. Om barnen har frukt eller inte ska INTE vara en klassfråga. Fantastiskt Östersunds kommun.

Andra gången jag funderade på om skolan var på allas villkor var när Emil skulle ha skridskor på skolan. De skickade ut att alla som hade egna skulle ta med det. På skolan fanns skridskor för utlåning men storlekarna var begränsade. Med andra ord var det inte säkert att barnen som inte hade egna skridskor skulle kunna åka på ett par i rätt storlek. Jag som jobbar i skolan förstår att det inte finns pengar till att köpa skridskor så det ska passa samtliga barn i samtliga årskurser. Jag förstår det som sagt, men det gör att vi inte har en skola för alla. De barn som glömt, eller rättare sagt de föräldrar som glömt att packa ner, kan inte vara säker på att barnet får åka skridskor. Detta gör att skolan delvis inte är för alla.

I fredags kom nästa fundering. Emils klass har ett gosedjur, Trulle, som följer som barnen hem över helgen. Denna helg var det Emils tur. Med Trulle följde det med en bok. Där skulle vi skriva vad Trulle fått göra under helgen men också klistra in kort. Det innebar att vi under helgen skulle få tag på en färgskrivare. Hur många kan lösa det? Vi åkte upp på Andreas jobb för att skriva ut idag, men alla har inte möjligheten att lösa en färgskrivare bara sådär.

Tre saker som fått mig att tänka på om skolan är för alla, eller om skolan är en klassfråga redan i förskoleklass.