När jag yngre, si så där mellan 21-25 så sov jag alltid på soffan när jag mådde dåligt. Det kunde dela vara om jag var sjuk, alltså hade feber eller liknande, men även om jag exempelvis var hjärtekrossad. Det var som att det inte gick att sova i sängen så jag sov alltid på soffan. Det var min räddning.
Nu har jag och soffan ett återseende, men inte för att jag mår dåligt, utan för att Emil hostar så. Det blir nästan lite lättare att få honom att sova upprätt i soffan än om han sover i sängen. Därför sover jag och Emil på soffan inatt. Ska jag vara ärlig så tycker jag att det känns lite mysigt, även om jag vet att jag kommer sova väldigt dåligt inatt. Jag får ta igen det imorgon istället.
Det slog mig i alla fall att det var lite mysig belysning på baksidan. Vi behöver ingen nattlampa för att utebelysningen lyser som in. Bordet är proppat med allt vi kan tänkas behöva inatt. Alvedon, nässpray, termometer och vatten finns om vi behöver.
