Andreas brann av på Emil ikväll. Vi har märkt att vi har curlat honom för mycket vad gäller att klä på sig. Emil har aldrig varit intresserad av kläder eller att klä på sig och därför har det blivit att vi har klätt på honom. Nu är han så stor att han måste börja göra det själv. Han börjar ändå skolan om ett år. Andreas sa till Emil att han skulle ta på kalsongerna själv efter att han duschat. Emil var med på noterna men det tyvärr fel så båda benen hamnade i samma ben på kalsongen. Utan tålamod bröt Emil ihop och Andreas pushade honom att försöka igen. Emil bröt ihop och skrek och Andreas brann av. Då kom Emil springandes till mig som låg och vilade i sängen. Där och då blev jag den bästa personen som fanns i Emils ögon. Jag gjorde inget speciellt, men bara det att jag inte var pappa gjorde att jag var bäst.
Det var lite mysigt att få ligga och trösta och hålla om och få vara den bästa för en stund. Det hade lika gärna kunnat vara jag som brann av.
Det är faktiskt okej att njuta av att vara favoriten för en stund. Att få vara favorit utan att ha bjudit på godis eller annan muta var en fin känsla.
