Jag har som tidigare nämnt varit helt besatt av händelsen om Utöya. Jag minns exakt vad jag gjorde när nyheten om bomben kom. Nu 2021 är det 10 år sedan det hände. Jag har nog läst, lyssnat och sett det mesta om händelsen. Nu kom det en ny dokumentär på P3 dokumentär som jag lyssnat på idag. Trots att jag vet det mesta och har hört det många gånger så är det alltid intressant att höra nya människor berätta. De ungdomar som var med då är idag runt 24 – 30 år. De är vuxna men när på fruktansvärda minnen.
Idag släpptes en ny dokumentär på SvtPlay. Carina Bergfeldt var en av journalisterna som var först på plats. Hon medverkar i dokumentären. Jag längtar tills barnen har somnat och jag får titta.
Jag vet egentligen inte varför jag läser allt om händelsen. Jag mår så dåligt varje gång. Men det är något med detta som berör mig. Jag hade precis varit aktiv i SSU när detta hände. Jag var 24 år och kände att det låg så nära på något sätt. AUF är ju Norges SSU. Idag känner jag också väldigt mycket med de föräldrarna som väntade på ett besked. Jag kan inte ens föreställa mig den situationen. Usch, vad dåligt jag började må nu.
