Idag kände jag mig som mom of the year. Andreas skulle iväg och spela paddel och vi andra tre degade bara hemma. Klockan var 12 och jag visste att Andreas inte skulle vara hemma förrän närmare kl 15. Att bara dega fram till klockan 15 skulle inte vara något alternativ. Skulle vi gjort det skulle barnen gå bananas strax före middagen. Där och då bestämde jag mig för att ta med barnen till Lillsjön för att bada. Jag har varit lite rädd att ta med båda två på egen hand. Att missa något som gör att de drunknar är mitt livs största rädsla. Men med badbyxor och puffarna nedpackade cyklade vi iväg. Bara att jag cyklade en tur med dem förtjänar jag en mammamedalj.
Men de fick restriktioner från mig att endast vara på den närmsta bryggan. Utanför den bryggan vad jag tvungen att bada magen och det hade jag ingen lust med. Det får bli när Andreas är med nästa gång. Barnen köpte läget och badade bara så långt ut att vattnet gick på magen på Love.
När vi cyklade hem kände jag mig som världens bästa mamma som löste en badning på egen hand. Jag vet att flera separerade och ensamstående löser detta varje sommar, men jag känner mig ändå nöjd med mig själv. Man får inte glömma bort att klappa sig själv på axeln ibland, oavsett vad man åstadkommit.
Bra jobbat! Förstår precis vad du menar! Har precis varit en hel vecka själv med mina barn,3 och 7 år gamla. Vi har byggprojekt på tomten så maken har varit ute hela dagarna. Vi har varit iväg varje dag både till stranden och lekplatser. Jag är helt slut nu men löjligt nog känner jag mig också stolt över att ha grejat veckan själv ?
Du ska vara väldigt stolt över dig själv ? du förtjänar verkligen att klappa dig själv på axeln ?