När jag gick i högstadiet kände jag alltid att den riktiga, rätta, julkänslan infann sig runt den 18:de december. Det är nu, vid 35års ålder, som jag förstår varför. Det är så enkelt att när alla måsten är avklarade kan julkänslan på riktigt infinna sig. När jag gick i högstadiet var alla proven gjorda och betygen satta, när jag är 35 är huset städat, julklapparna köpta och jobbet snart avklarat. Det är nu det är jul på riktigt.
Snart har barnens aktiviteter gått på jullov också. Emil hade sista basketträningen idag och imorgon är det sista simskolan för terminen.
Jag snubblade över denna bild på Instagram när jag slöskrollade ikväll.
Det slog mig då att jag inte alls känner en sådan typ av stress vid jul. Jag hade lika gärna kunna strunta i julbordet. För mig skulle det inte göra någonting, trots att jag älskar julen. Städa är något jag gjort, men det gör man ju titta som tätt ändå, jul eller inte. Julpyssla överlåter jag till förskola och fritids. Jag är verkligen ingen pusselmamma. Och vet ni vad? Jag känner inte ett uns av dåligt samvete över det heller. Jag tror att julkänslan infinner sig för att jag inte tänker städa något mer innan jul och att julklapparna är inhandlade.
Nu är det ett sista stopp och det är julavslutning på jobbet på onsdag och sedan går HELA familjen på jullov. Då mina vänner ska det julmysas. En brasklapp för myset slänger jag ändå in. Jag har ju en fyraåring och en sexåring. Det kommer nog inte bara att vara mys på lovet. En och annan konflikt kommer vi nog att hinna med.
