Idag skulle jag då ge mig på att baka lussebullar. Det är ingen hemlighet att jag har haft julkänslor en längre tid, så att baka lussebullar var som ett sätt att få utlopp för känslorna.
Alla som har bakat bullar vet att det lite av ett evighetsprojekt. Det ska jäsas i olika omgångar och det ska jäsas länge. Barnen hann fråga både en, två och många gånger om bullarna var färdiga.
Allt flöt på tills dess att de skulle gräddas. Jag är en person som sällan tar tid på saker i ugnen, jag går mer på känsla. Jag höll koll på bullarna i ugnen och de såg bra ut, de hade fått fin färg tyckte jag. Men tji fick jag. Första plåten var helt klart undergräddade. De skulle haft några minuter till i ugnen. Detta trots att jag tyckte att de hade fått fin färg. De smakade nämligen som deg. Det var som att äta deg.
Plåt nummer två blev helt tvärtom, övergräddade, nästan lite brända. Sista plåten blev väl okej, men om facit var en okej plåt av tre så förstår ni misslyckandet. Att efter ca tre timmar få till ca 12 bra bullar är inget annat än ett misslyckande. Det var väl någons sätt att säga att jag ska tagga ner mina julkänslor.
Min grundplan var att jag skulle ge mig på knäck imorgon, men jag tror jag skrotar den planen. Någon måtta på misslyckanden får det väl vara.
