Vi börjar på att ha spenderat så mycket tid tillsammans jag och barnen. Vi har hittat vår rutin och vår grej. Samtidigt som jag ibland känner att jag håller på att bli tokig på barnen då de är så vilda, så har vi också väldigt mysigt. Det märks att vi har fått ett tajtare band nu. I och med att det ofta bara är vi så klistras vi tajtare tillsammans.
Barnen är det bästa och det jobbigaste på samma gång. Hatten av för alla ensamstående som orkar. Men oj vad mycket kärlek de måste få.
