Idag hade vi en diskussion på jobbet om bekantskaper i vuxen ålder. Man pratar ofta om att man växer ifrån sina kompisar när man går i skolan. Men det är sällan det pratas om detta fenomen i vuxen ålder. Tvärtom så pratas det mer om att efter en viss ålder går alla åldrar ihop. Detta då vi ofta lever samma liv med barn, jobb och livspussel. Men jag undrar om man inte också i vuxen ålder mentalt kan växa isär från sina bekanta?
Där man en gång kände att man hade flera saker gemensamt glider sakta, sakta mer isär. Precis sådär sakta att det inte riktigt syns från början. Visst måste det fenomenet finns i vuxen ålder?
