Precis där är vi nu. Emil gjorde allt för att inte somna. Han hade nog hoppats på att få komma ner och mysa med mig och Andreas och få äta lite chips. För någon vecka sedan kunde han inte somna och fick då komma ner till oss. Jag förstår att det var mysigt och samtidigt lite spännande och förbjudet. Att få äta chips och vara vaken sent medan lillebror sover. Men skulle vi låtit honom komma ner nu skulle vi ha skjutit oss själva i foten och därför gnetade jag på. När Emil väl somnade dröjde det inte länge förrän Love vaknade och yrade på. Han fick senare komma ner, efter andra uppvaket, för att få lite Alvedon.
Den där egentiden på fredagskvällen försvann lika fort som den kom. Kanske kan vi hoppas på mer tid imorgon kanske.
tack så mycket
tack så mycket