Imorse var jag till frisören. Jag kände sedan en tid tillbaka att det var dags. Det syntes att utväxten blivit lite väl lång. I min värld har jag ändå kunnat dölja den mörka utväxten med lite torrschampo. Då lägger sig en ljus beläggning på håret som kamouflerar bort den mörka utväxten. Men när jag väl infann mig j frisörstolen så skrattade Petra, min frisör, en aning. Jag tror att före och efterbilderna säger sitt.
Jag ska vara riktigt ärlig och säga att jag inte trodde att det var så illa som på första bilden. Ibland är jag glad att jag inte ser hur det ser ut i håret där bak. Jag har ganska länge varit omedveten om förödelsen där bak. Allt går att gömma i en tofs på huvudet, och tur är väl det.
