Idag var vi på dop. Innan dopet kände både jag och Andreas att detta kunde gå hur som helst. En treåring och en femåring ska klara av att sitta stilla i kyrkan under en ceremoni. Med små barn kan sociala sammankomster bli lite hur som helst. Lyckligtvis lyckades både Emil och Love sitta stilla i våra knän hela ceremonin. Emil frågade dock kanske sju gånger när han skulle få fika, men det är något man får ta tycker jag. Det var däremot ett annat barn som hade lite mer spring i benen. Han måste ha varit 1,5-2 år. Men det blev ju charmigt. Det är nästan så att barn ska springa runt och att allt blir lite vad det blir. Därför tyckte jag att det var lite roligt när det där barnet levde om lite grann.
Mina barn tyckte nog att fikat efteråt var bäst. När alla barn vid barnbordet ätit upp och börjat pyssla så gick Love runt och åt upp allas rester. Synd att slänga tänkte nog han.
