Jag hade som krav att vi behövde barnvakt åt en av barnen om Andreas skulle iväg ikväll. Andreas mamma tog Emil från eftermiddagen och han sover där inatt. Jag har bara haft Love hemma sedan klockan 14 och det har varit så lugnt. Men det slog mig vid 18-tiden att jag saknade Emil. Hade båda barnen varit hemma hade jag varit galen av konflikterna och utpumpad av tempot. Men nu när jag endast hade ett barn hemma och således inga konflikter och ett lägre tempo, så saknade jag barnet som sov borta. Jag kunde verkligen känna saknaden i själen. Konstigt ändå. Hur man kan vara så slutkörd men ändå sakna det som gör att tempot höjs.
Jag är nog dålig på att komma ner i varv. Det är som att jag inte kan hantera lugnet. Men nu ska jag försöka omfamna lugnet. Love sover och huset är helt tyst. Vilken kaosdag som helst hade jag längtar efter detta. Nu vet jag inte vad jag ska göra av tiden.
