Emil fyllde fem år idag. Vilken dag han har haft. Det som är roligt med Emil är att han blir genuint tacksam för paketen han får. Det som vi föräldrar trodde skulle bli pricken över iet idag var ett besök på Pinchos. Jag har hört att alla barn gillar Pinchos. Vi hade skrivit i bokningen att Emil fyller fem år och att de gärna får sjunga för honom. Jag trodde själv att Emil skulle uppskatta det.
Det började bra. Emil uppskattade popcorn innan maten och godisdrinkens utseende. Ska jag vara ärlig tror jag inte att han uppskattade smaken. Han drack nämligen nästan ingenting av drinken. Emil ville också gå och kissa direkt, jag tror att anledningen var att toaletterna pratade. Om vi stoppar där så tror jag att vi hade varit i land. Det var nämligen det jag nyss nämnt som var bäst. Maten var okej för Emil, för oss vuxna var den inte så bra. Men det är ju trots allt en restaurang för barn. När besöket skulle nå sin höjdpunkt, trodde jag, så fick sångarna från Pinchos sjunga för en halvt skräckslagen unge. Emil trivdes inte alls i strålkastarljuset och uppskattade inte sången.
När jag och Andreas frågade Emil i bilen på vägen hem var han ville äta nästa födelsedag, svarade han hos mormor och morfar. Pinchos kunde han strunta i. Jag kan lägga till att Emil inte ville ha efterrätt, detta trots att vi läste upp alla efterrätter som fanns på menyn.
Emil trivs bäst med det trygga och det han känner igen. Han behöver inte stå i centrum eller ha världens jippo för att vara nöjd. I dagens samhälle glömmer man lätt att det finns personer som inte behöver ha ett nöjesfält för att tycka att livet är toppen.
