Å vad jag har tappat träningen. I all kaos med köket så har jag liksom inte orkat. Nu lyssnar jag på en podd med Norrlandspäron. Hon som gästar podden är en mamma från Östersund som löptränar väldigt mycket. Jag blev så inspirerad av att börja träna igen, men samtidigt får jag ångest. Det är så lätt att tappa träningen, men så svårt att ta upp det igen. Jag spelar ju korpen en dag i veckan, men jag skulle verkligen behöva komma ut lite mer än så. Men det här med att gå från tanke till handling är alltid det svåraste.
Samtidigt så kan jag inte säga att jag inte har tid. Tid finns, men ork finns inte alltid. Den som säger att tid till träning inte finns, kan kanske släppa telefonen en stund på kvällen. Jag måste komma över orkspärren. Jag behöver ta mig ut även när det inte finns ork. Heja mig.
