Igår på jobbet berättade en kollega något hemskt. Det har stått artiklar i lokaltidningen om 40-åringen som är misstänkt pedofil. Min kollega berättade om honom och vem det var. Jag blev livrädd. Det enda jag ville göra var att hämta Emil och Love på förskolan och åka hem och låsa in dem. Jag kände att jag ville gå max 1,5 meter ifrån dem hela livet ut. Vilka vidriga människor det finns.
I detta hemska blir jag helt besatt. Jag måste verkligen veta vem han är. Jag googlade fram flaschbacktråden och läste den. Jag googlade fram domen och läste den. Jag frågade Andreas om han visste vem det var, men han visste inte. Varken jag eller Andreas vet. Det känns bra, att ingen i vår närhet är en vidrig person.
Jag undrar varför jag blir så besatt av att veta. Jag blev likadan när jag hörde om ett överfall en förälder på förskolan varit med om. Då satt jag och googlade allt. Då kom förundersökningsprotokollet upp men det var så obehagligt att läsa så jag bad Andreas skumma igenom det för att sammanfatta.
Det som händer efteråt är att jag inte kan sova. Jag känner oro och mår dåligt. Det är destruktivt mot mig själv. Som något självskadebeteende. Samtidigt känner jag nu att jag vet vem personen är. Han kommer aldrig att komma nära mina barn. Kanske är det därför jag måste veta. För att kunna skydda mina nära.
Hej, tyvärr kan du inte veta att du inte har en vidrig person i din närhet. Du kan bara veta att den vidriga personen i domen inte är i din närhet. Det är fullt av vidriga människor och pedofili är på uppsving. Se bara på pervorörelsen som vill öka sina jaktmarker med små barn och framförallt, se på den oroande islamiseringen. Islam, religionen vars profet var pedofil. Najs.