Igår beslutade jag och Andreas att vi behövde åka in med Emil på akuten. Även om Emil fick sin astma-medicin hemma så tyckte vi inte att det hjälpte. Efter alla vändor in på akuten så har jag lärt mig att syresättningen ska ligga på minst 96. När vi kom in låg Emils syresättning på 83. Det var inget snack om att han behövde inhalera för att få hjälp med syresättningen. Efter första en första inhaleringen på akuten steg syresättningen till 96 direkt.
Jag frågade läkaren vad han trodde och han sa direkt att de skulle lägga in oss. Denna gång räckte det inte med att inhalera under natten utan denna gång fick Emil också sova med en syrgasmask.
Mitt i natten smög läkaren in i rummet för att titta till Emils värden. Jag vaknade till lite lätt och då viskade han ”ni gjorde rätt som åkte in”. Det kändes så bra. Man drar sig alltid för att vara i vägen men när läkaren sa så kändes det bra i mammahjärtat.
Även denna gång var det kändistätt på sjukhuset. Två fotbollskompisar tog emot oss på olika avdelningar. Pernilla från Höggenåstiden tog hand om oss på akuten och Jane från tiden i ÖDFF jobbade uppe på barnavdelningen. Så är det när man bor i en småstad.
