Ikväll spräckte Emil och Love Loves skärm. Både jag och Andreas blev så arga och irriterade. Det var inget snack om saken att i alla fall Emil förstod vidden av det inträffade. Han kände nog direkt på vår reaktion att det inte var okej att springa med skärmen och jaga varandra.
Men det är ändå något med barn som på ett sätt är härligt naivt och på ett sätt irriterande. Emils första kommentar när vi sa att de nu bara har en skärm att dela på var, ”men vi kan köpa en ny skärm till Love”. Allt är som bara att köpa för barn. De tror att vi är gjorda av pengar.
Sjukt irriterande och jobbigt. Undra vad det kostar att byta glas på en ipad? Jag vill egentligen inte göra det, men så spräckt som den nu är så är det farligt med glassplitter och att dela på en skärm kommer bara innebära konflikter.
