Igår fick jag ett meddelande av en kompis som frågade om jag ville med och titta på solnedgången. Min allra första tanke var ”jag orkar inte”, men sedan kände jag att jag behövde få lite socialt häng med mina kompisar. Så jag var på och vi åkte ut till Rödön för att se solnedgången. Det var så mysigt att sitta och kompissurra. Jag undrar varför lin första reaktion när jag för sociala förfrågningar alltid är ”jag orkar inte”. Tur att jag inte svarar på min första reaktion. Då hade jag aldrig varit utanför dörren.
Jag ligger redan i sängen. Varken Emil eller jag sov något igår natt. Emil var så otrolig och vaknade hela tiden. Andreas ska iväg och spela paddel och barnen sover så jag kan lika gärna lägga mig i sängen jag med, och jävlar vad mysigt det är. Jag har längtat efter detta sedan jag vaknade imorse.
