Man ska aldrig ropa hej. Jag är på en plats som jag varit så många gånger förr. Jag lade all min tro och förhoppning till en medicin. Så mycket har jag hoppats att denna, nu fjärde medicinen, ska fungera. Vi har så hoppfulla. De kallade den epilepsimedicinens Roys Roys.
Början såg allt bra ut, så bra tar vi ringde läkaren och frågade om vi skulle fortsätta upptrappningen. Men efter det har det dalat. Från att han fick sin första stora kramp sedan oktober till att han natten till idag fick två stora kramper till. Vi som trodde att de stora kramperna var förbi har nu fått uppleva tre stycken på kort tid. Det känns som att vi tog ett steg framåt men sedan 125 tillbaka. Ska Emil aldrig få bli anfallsfri? Varför fungerar ingen medicin?
Nu har vi åkt upp till Alsen för att fira påsk. Snälla låt oss slippa större kramper eller andra besvär nu. Han älskar att leka med kusin Zelda och att vara här. Kan han snälla få vara här pigg och glad utan kramper som spökar på natten.
