Andreas är borta ikväll och jag är då ensam med barnen. Sedan klockan 17:30 har jag längtat efter denna stund ensam i soffan. Nu sitter jag här ensam och uppskattar inte stunden så som jag trodde. Om det är för att jag är ensam eller för att barnen hostar om varannat vet jag inte. Jag börjar faktiskt fundera om jag ska lägga mig mellan barnen och se finalen av melodifestivalen via Emils padda. Då kan jag både se finalen och hålla koll på hur barnen andas och mår. Ja, jag är en orolig harig mamma.
