Nu när barnen är friska vill jag köra stenhårt på att kontinuerligt lära barnen att åka skridskor. Jag tror att det handlar just om kontinuitet, att åka flera gånger. Jag tror att det är bättre att åka korta med flera pass. Om man ska bli bra, eller i alla fall behärska någonting så måste man träna. Igår åkte vi ner till Vinterparken gör att åka skridskor och leka. Det går bättre och bättre med tekniken på isen. Men mer övning behövs för färdigheten.
Idag är det verkligen pissväder ute. Plusgrader och lite regn är inte toppväder för utelek. Men vi ska gå ut en snabbis för att åka skridskor på förskolan. Jag tror inte det kommer bli någon längre sväng men 15 minuters skridskor är bättre än ingenting.
För att återgå till igår så försökte jag få Emil att våga lite mer. Han känns som en typisk förstföding där jag som förälder stakat banan och han inte har behövt vara så framåt. Love är mycket mer framåt än Emil. Men i alla fall så stod han och blickade mot två tjejer som lekte i en karusell. Det syntes att han ville vara med men inte vågade fråga. Då gick jag fram till honom och sa att om du vill vara med måste du fråga. Vi kan gå fram tillsammans. Vi gick fram tillsammans men han fick fråga själv. Emil lös av lycka när tjejerna sa ja och han fick vara med. Ett steg i rätt riktning tänkte jag, åh vad kul, tänkte nog Emil.
