Idag var jag gäst i podden Norrlandspäron. Jag var faktiskt nervös innan. Som jag skrev igår var jag nervös över att säga något som kunde uppfattas fel eller konstigt. Så här efteråt tror jag inte att jag sa något som kan uppfattas fel, men jag bad om att få lyssna på avsnittet innan det släpps ändå.
Det kommer nog märkas att jag kämpade mot tårarna flera gånger. När jag berättar allt som hänt är det som att jag slungas tillbaka i tiden och då är det lätt att tårarna kommer. Jag är ju en person som har väldigt lätt till tårar. Känslorna ligger som utanpå. Jag bad Andreas lyssna på podden också. Inte för att jag tror att jag sagt något dumt, utan bara för att det känns bättre så.
Jag måste också säga att jag är lite nöjd att jag hållit i min 80-tals träning. Jag kör ca 3 gånger i veckan framför datorn. Även om jag inte tycker om Paolo Roberto så sa han en bra grej, ”all träning är bra träning”. Det tänker jag på när jag kör mina 20-30 minuters pass. Tre pass x 30 minuter är bättre än ingenting.
