Idag var det dags för min andra kuratorstid. Till skillnad från förra gånger så grinade jag inte hela timmen idag. Jag var mer samlad denna gång. Det grundar sig nog i att livet är mer samlat nu. Anfallen är färre och livet mer som vanligt. Även om vi inte är i mål. Emil har fortfarande anfall och vi brottas med biverkningar som inkontinens.
Det kändes inte som att jag behövde prata på samma sätt som tidigare. Nu var det mest skönt att få vara i ett rum där det är helt okej att känna alla sorters känslor. Det är okej att känna att en ny ut- och infas känns jobbig (även om det är det enda som går just nu). Det är okej att tycka att vab är jobbigt. Det är okej att känna att jag vill ha vanliga vardagar med jobb och förskola. Alla känslor är okej i rummet tillsammans med kuratorn.
Det är inte alltid okej i andras ögon att tycka att vissa saker är jobbiga. Därför är det skönt att få känna vad jag vill i en timme.
Annars så försöker jag komma på nya maträtter. Vi äter ju som samma sak. Jag beställde denna bok från Jennys matblogg.
Men jag fastande direkt för mellanmålen.
Nu får vi se efter helgen om det lagats några nya rätter här hemma.
