Jag känner mig som en bortskämd snorunge när jag säger det jag kommet säga nu. Men jag har inte sett fram emot denna helg. Vi har precis gått från tre veckors jullov. Denna första vecka på förskolan och jobb förstördes av två dagars vab för misstänkt magsjuka. Så nu går vi på ledighet tillsammans igen. Jag tyckte nästan att det kändes som semester igår när barnen var på förskola och jag fick vara ensam hemma och jobba. Även om jag konstant satt vid jobbdatorn från 8-15 så kändes det mycket lugnare än vad ledighet innebär.
Jag såg en bild på Instagram där någon skrivit att ”luften gick ur mig” med en bild på två utmattade föräldrar. Precis så känner jag nu och då är vi ”bara” vid lördag kl 15. Jag tänker inte skämmas när jag säger att vi föräldrar faktiskt behöver tid ifrån våra barn. Jag har inte den energin som barnen har. Leken är inte rolig. Spelet är inte roligt, inte ens första spelomgången. Då kan ni tänka hur uttråkande det är att spela 10:de spelomgången.
Vi behöver paus från varandra i familjen. Barnen behöver leka med andra på förskolan och jag och Andreas behöver få gå på toaletten ifred. Att dricka en kopp kaffe i lugn och ro är för tillfället världens lyx.
