Nu infinner sig känslan igen. Jag är ambivalent. Vi har snart haft tre veckors ledigt tillsammans hela familjen. Jag tror vi alla längtar tillbaka till vardagen. Jag vet att barnen längtar till förskolan. De börjar att kännas understimulerade nu. De vill leka tillsammans med andra barn. Jag själv är ambivalent. Samtidigt som jag vill tillbaka till jobb, så vill jag inte.
Jag längtar efter tystnaden som uppstår efter lämning så vet jag att jag har jättemycket jobb framför mig. I och med att distansen förlängdes till den 24/1 måste jag tänka om vad gäller några grupper. Jag längtar också efter att bara behöva komma på en maträtt om dagen. Det här med att variera maträtt två gånger om dagen i tre veckor är för svårt för mig. Den match skapen eller matintresset har jag tyvärr inte. Så kanske kommer förskola och jobb som en räddade ängel nu. Jag ger det en dag till sen ska jag bestämma hur jag känner krig att allt startar igen på måndag.
