Igår påbörjade vi dygnet som skulle leda oss till sömnEEG. Vi fick instruktioner att hålla Emil vaken till 00, sedan skulle han sova till 04. Därefter skulle han vara vaken tills det var dags för sömnEEG kl 07:45. Det var en kamp. Dels igår och dels imorse. Emil somnar vanligtvis kring 19 så han var minst sagt trött igår.
Han somnade direkt vid EEG och sov som han skulle genom hela testet. Nu när vi kom hem så somnade han om och han får sova hur länge han vill. Jag har inte hjärta att väcka honom.
Istället för att sova själv (som jag borde) ligger jag nu bredvid Emil och googlar sömnEEG. Jag hoppas verkligen att vi kan få svar så snart som möjligt. Vi vill veta hur vi ska få bukt med de små anfall han får dagligen. Oron kommer smygandes hela tiden och det är svårt att koppla bort. Oro är en ständig känsla i min kropp just nu.
