Igår var vi till kyrkogården för att tända ljus. Andreas pappa gick bort för tre år sedan och sedan dess har vi tänt ljus varje år. Men det slog mig när vi kom till kyrkogården, hur mysigt det är att göra det. Det var som ett slags lugn som kom direkt när vi gick innanför grindarna. Vi var där vid 17 så det hade hunnit bli mörkt ute. Synd att inte ögat kunde fånga allt på bild. Det var så mysigt med alla ljus som brann överallt vid gravarna. Det var som att alla hade någon som gjort fint hos dem just idag. Alla hade någon som gav dem en extra tanke och kärlek.
Samtidig var det också tungt att gå där bland gravarna och se att vissa lämnat oss alldeles för tidigt. Gravstenar som tillhör barn får mig alltid att få en tår i ögat. Det är så tungt att se dem. Men det var också de gravarna som var mest omhändertagna. Där var det inte bara ljus, utan även nallar och blommor.
Jag tycker att denna helg är en värdefull helg. Jag tycker också att det var bra för barnen att vara med. De fick se alla ljus som symboliserar tankar på de som inte finns med oss, de som saknas.
