I podden ”Isabella söker Sheila” sa Sheila att hon och hennes man ibland försöker att ge varandra en timmes egentid. Jag tänkte på det där. En timme?!?!?! Jag har i princip aldrig en timmes egentid när barnen är vakna. Inte nu på sommarlovet och inte under vanliga helger. Det är ju dumt kom jag på. Andreas har alltid minst en timmes egentid varje dag när vi är lediga. Varför ska inte jag ha det? Det är inte så att Andreas protesterar och säger att jag inte får. Utan jag tar helt enkelt inte för mig. Det känns som konstigt att helt plötsligt stämpla ut för en timme. Ofta känns det som att det alltid är dålig tajming.
Idag exempelvis hade vi tagit bort stödhjulen för Emil. Han cyklade på riktigt idag. Andreas tänkte ta barnen till stora lekparken en bit bort. Tanken var att jag skulle vara hemma med egentid. Men då kom vi på att det kanske skulle vara svårt att cykla med Love bak på cykeln samtidigt som han skulle hålla koll på Emil som precis lärt sig cykla. Så jag följde med och sprang bredvid Emil. Det var helt enkelt ett dåligt läge för egentid. Ofta tycker jag att det alltid är något som ska göras eller aktiviteter för barnen som går före.
Dock så försökte jag att bara vara en stund idag när Love, hör och häpna, sov i vagnen. Han ratade ju vagnen i mars och har inte återvänt förrän nu. Jag älskar det. Hoppas att han vill sova i vagnen hela sommaren.
Jag satt i alla fall på altanen i ca 20 minuter och läste Amelia. Ett steg i rätt riktning. Imorgon kanske jag tar 30 minuter egentid.
