I mina unga år, när jag var runt 20-23, så ville jag gärna ha koll på folk. Jag måste säga att jag hade bra koll på folk i stan. Jag visste vilka de var och vem som varit ihop eller dejtat vem. Nu ska vi veta att Östersund är en ganska liten stad. Det var viktigt för mig då. Gudarna ska veta vilken energi det tog. Jag måste erkänna att jag då tyckte att det var ganska roligt.
Igår var jag på fest. En kompis hade bjudit in ett gäng tjejer för att fira hennes födelsedag. En bit in på festen började vi prata om olika händelser som nystats upp här i Östersund. Namn på namn nämndes och olika personer nickade igenkännande på de personerna som nämndes. Jag däremot satt där och hade inte en susning vem någon var. Varken till namn eller person. Och vet ni vad det bästa är? Att jag på något sätt tyckte att det var så skönt att inte längre måsta ha koll på folk. Hade jag suttit där som 23-åring hade jag antingen tyckt att situationen varit jättejobbig för att jag inte visste vem någon var. Eller så hade jag vetat exakt vilka alla personer som nämndes var.
Det är så skönt att komma till den åldern där man inte bryr sig lika mycket. En annan kompis fyllde 30 för några år sedan och hon sa att det var så befriande att fylla 30. Hon hade som bara väntat på det. Anledningen var att när man fyller 30 så är det okej att skita i vad folk tycker. Då får man stanna hemma från fester utan att anses tråkig. Då får man gå osminkad på affären utan att behöva bry sig om vilka man kan tänkas möta.
Jag känner igen mig. Jag kände exakt samma när jag fyllde 30. Men jag läste en i en tidning för något år sedan att åren efter 40 är de absolut bästa. Ofta har barnen blivit så stora att de klarar mycket själva, man har ofta pluggat klart, ekonomin har bättrats på och man skiter totalt i vad folk tycker och tänker. Så jag har de gyllene åren framför mig. Hoppas man får uppleva och njuta av dem.
Idag var det andra aktiviteter. Då var det lek med barnen. Verkligheten infann sig. Tågbana bland annat.
