Jag flyttade hemifrån när jag var 21. Flyttlasset gick till en etta nära akuten i Östersund. Jag tog över lägenheten av en kompis som skulle flytta för att plugga. Hon hade målat en vägg i köket limegrön. Jag hatade verkligen färgen. Det första jag gjorde när jag fick nycklarna var att måla om väggen. När jag stod där och målade väggen tänkte jag att det är ju tur att man inte är händig och gör detta oftare. Det är ju så tråkigt. Jag ser verkligen inte det roliga i att måla väggar.
2014 tog det slut med mitt ex och jag flyttade till en tvåa på Körfältet. Köket var svart och jag hatade det. Så det var inget annat att göra än att måla om. Nu var jag återigen där. Jag skulle måla väggar. Samma tankar flög runt i mitt huvud. Fan vad tråkig det här är. Jag lyssnade ikapp alla avsnitt av Fredagspodden när jag stod ensam i lägenheten och målade.
För någon vecka sedan fick jag idén att jag skulle måla om grabbarnas rum. I tanken är det roligare att måla om än i verkligheten. När jag fick idén var det som om jag totalt glömt bort hur tråkigt det är att måla. Men så åkte jag och köpte färg i går och vad har jag nu ägnat 2 timmar och 45 minuter åt denna förmiddag. Jo målat. Hur kunde jag glömma hur tråkigt det är? Andra svängen får Andreas haka på. Det kanske är roligare när man är två och delar på en flaska bubbel?
