Från det att jag väntade mitt första barn har jag fått höra ”vila när du kan”. Varför är det så så svårt att vila när jag kan? Det är just stunderna när vilostund ges som jag känner att jag har tusen saker på to do-listan som behöver göras. Jag ser mig själv som en doer och vill verkligen få saker gjorda. Samtidigt så längtar jag efter att vila när barnen är i toppform och tempot är i 180.
Varför är det då så svårt att vila när jag får? Det som jag längtar efter så mycket är inte så lockande längre efter 15 minuters tystnad. Då vill jag fylla tiden med krattning av gräsmatta, tvätt, städ eller andra måsten.
Hur gör ni andra för att verkligen vila? Jag funderar nästan på att börja spela candy crush eller liknande för att fastna i något som gör att jag vilar. Bra idé eller dålig idé?
