josefinknave

Josefin Knave

Annons

Recept: Sommarlovspizza! (Pizza utan jäst)


Okej hörni! Såhär i semestertider tänkte jag bjuda på bästa receptet att göra inför sommarlovsresan. Ni vet, man är inte supersugen på att fylla kylskåpet med en massa nytt som blir gammalt när man är borta, men samtidigt vill man ju såklart äta nåt riktigt GOTT! Alltså är det läge att ha restfest och baka en sommarlovspizza! Det bästa med hembakt pizza är ju att man kan toppa den med precis vad som helst, alltifrån smörgåsskinka, en bit skivad ölkorv till broccolirester eller klickar med vegfärssås. Det mesta funkar! Kör man dessutom på pizzadeg utan jäst går det supersnabbt att få till middagen. Vi brukar köra på det här:

5 dl vetemjöl1/2 tsk salt

2 tsk bakpulver

2 1/2 dl mjölk

1/2 dl olivolja

Grädda på 225 grader i 10-ish minuter. Blir typ två pizzor! 


Den här gången hade vi inte mer än ost, en ölkorv och några skivor kycklingskinka till topping så jag ”matade till” tomatsåsen med lite röda linser och riven morot. Blev supergott!

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

Veckans fråga: Hur vet man att man är redo att skaffa barn?

FRÅGA: Jag har varit ihop med min man i åtta år och vi gifte oss samma sommar som er. Vi är 25 och 27 år gamla. Vi har båda precis blivit färdiga med våra utbildningar. Vi vill ha barn och pratar om att börja försöka inom 1-2 år, men ibland är vi sugna på att börja tidigare. 

Jag tror jag hade trivts med familjelivet men är ändå rädd för den stora förändring det kommer innebära, framför allt utifrån perspektivet att jag trivs med att vara självständig, älskar att resa och gå ut och äta på restaurang. I övrigt känner jag igen mig mycket i dig, jag mår väldigt bra av att vara hemma och ha egentid med mig själv eller de allra närmsta, nåt som jag tycker mig förstått att du också trivs bra med. 

Min fråga är helt enkelt, hur mycket förändras man som människa av att bli förälder? Självklart förstår jag att livet förändras helt och håller rent praktiskt och att man får förändrade prioriteringar, men förändras man även som person? Om jag både vill leva ett liv på resande fot och ta varje dag som den kommer och samtidigt vill bilda familj med min älskade man, hur vet man när det är dags? Jag ska precis ge mig ut i arbetslivet och är rädd att graviditet och föräldraledighet ska göra mig totalt oattraktiv på arbetsmarknaden, samtidigt som att jag tror att familjen ändå är det som är mest viktigt. 

Förlåt för lång och krånglig kommentar men min fråga är helt enkelt: hur mycket förändras man och HUR VET MAN ATT MAN ÄR REDO?!


SVAR: Hej! ❤ Jag önskar ju att jag kunde leverera ett facit till dig här och nu för att du ska slippa grubbla men det går ju tyvärr inte, som du säkert redan listat ut. Men jag kan leverera mina tankar kring det hela och hoppas att det hjälper åt nåt håll!

Förändras man som person av att få barn? Det är en svår fråga, min erfarenhet är nämligen att jag förändras hela tiden. Livet är ju en process och ständigt händer det grejer som gör att man utvecklar eller tänker om kring sånt som tidigare var självklart. Nånstans där inne i sjäääälen har man ju ändå kvar nån sorts kärna dock tänker jag, det där ”jaget” som består oavsett om man ändrar riktning i livet, får nya intressen – eller skaffar barn. Jag skulle alltså inte säga att själva barnskaffandet förändrat mig som person mer än livet i övrigt gjort de senaste åren – däremot har absolut mina prioriteringar ändrats en del och vardagen mycket. Det är stor skillnad på att ”bara” ta hand om sig själv och att ta hand om sig själv PLUS barn. Allt ställs lite på sin spets, man/jag hinner inte alls lika mycket som jag tänkt och orken är något man/jag hela tiden famlar efter. Det låter så hemskt när man skriver det så men JA, det ÄR rent ut sagt jobbigt att vara förälder, det tycker jag inte att man ska hymla med. Sen vet jag inte om det är att man/jag får skratta så mycket mer tack vare barnen, för att man/jag har ett självklart mål med varje dag (hålla samtliga familjemedlemmar vid någorlunda gott mod), att man får följa ett eget spännande projekt (att se små bebisar växa upp och bli personer) eller de är så jäkla GOSIGA och BÄST – men nåt gör de där små liven som gör att det är värt det jobbiga. 

Och även om vardagen förändras mycket och det garanterat inte kommer vara lika lätt och smidigt att gå på restaurang eller resa med barn som att göra det själv GÅR det ju faktiskt att göra båda sakerna även som förälder. Innan barnen börjar skolan kan man ju resa hur mycket man vill (eller har råd med hehe) förutsatt att barnet är friskt. Restaurangbesök har vi gjort flera både med barnen och på tu man hand när vi haft barnvakt. Personligen är jag ingen äventyrsresare som crejvar mer än värme, bad och massa god mat men den typen av resor har vi klarat av med ett barn, och i sommar premiärreser vi med två barn till Danmark och åker redan i september till Kroatien. Jag ser inte resorna som nåt större problem men då har jag inte heller så höga förväntningar och är högst medveten om att resorna inte kommer innebära så mycket slappande över huvud taget för min och Martins del. Men det kan ju vara härligt på andra sätt, och de slappa mer vuxenanpassade resorna hoppas jag att vi får njuta av när barnen blir äldre.

Det där med att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av att de är i barnafödande ålder är ju rent ut sagt värdelöst. Man får ju inte enligt lag (?) välja bort någon i anställningsprocess på grund av gravdiditet eller liknande men det smusslas nog en hel del med det där ändå tyvärr hos mossiga arbetsgivare. 🙁 Dock tror jag inte att det bidrar till den feministiska kampen att gå med på de spelreglerna. Du har ingen skyldighet att vädra era familjeplaner på en arbetsintervju. VÄGRA ha dåligt samvete för att du ”tar” ett jobb även om du kanske planerar att få barn. Både kvinnor och män ska ha rätt att vara föräldralediga och efter det kan du ju jobba igen. 

Så hur vet man om man är redo? Jag vet tyvärr inte. Jag visste inte om jag var redo men körde ändå, och det blev ju himla bra och inget jag ångrar. Men det är klart att man inte ska skaffa barn om man inte känner sig säker på om man vill, även om ett barn sällan är nåt man ångrar och allt löser sig tror jag att det kan bli onödigt jobbigt att skaffa barn med tanken att själva barnskaffandet ska styra upp saker och ting och lugna en rastlös själ. Svaret på hur ni ska göra finns nog bara hos dig själv. ❤ KRAM!

Annons
Kommentera (12)

Kommentera

  1. Tove

    Hej! Jag har precis samma tankar som hos hon frågan kom ifrån och är i samma stadie i livet. Ibland vill jag skaffa barn och känner mig 100% redo och förväntansfull. Andra dagar känner jag mig tveksam och tänker ”hur ska jag någonsin klara av detta” och ”är det verkligen så viktigt då? Finns ju så mycket annat att göra och spendera tid på”. Min sambo är mer praktiskt och vill vänta på att vi har mer sparpengar och kan köpa hus. Jag förstår hans argument och med tanke på mitt tvekande så väntar jag. Förhoppningsvis visar tiden ut vad som är rätt. Jag är lycklig med eller utan barn men är rätt säker på att jag skulle älska att vara mamma och att detta skulle göra mig möjligtvis ännu lyckligare.

  2. Tove

    Jag har precis samma tankar som hos hon frågan kom ifrån och är i samma stadie i livet. Ibland vill jag skaffa barn och känner mig 100% redo och förväntansfull. Andra dagar känner jag mig tveksam och tänker ”hur ska jag någonsin klara av detta” och ”är det verkligen så viktigt då? Finns ju så mycket annat att göra och spendera tid på”. Min sambo är mer praktiskt och vill vänta på att vi har mer sparpengar och kan köpa hus. Jag förstår hans argument och med tanke på mitt tvekande så väntar jag. Förhoppningsvis visar tiden ut vad som är rätt. Jag är lycklig med eller utan barn men är rätt säker på att jag skulle älska att vara mamma och att detta skulle göra mig möjligtvis ännu lyckligare.

  3. Kajsa

    Jag och min sambo var inte alls beredda att bli föräldrar, det fanns liksom inte i planen på ett par år. Men så blev jag gravid trots kopparspiral, och efter lite panik (alla får nog lite panik, haha) så fann vi oss, och i vårt fall blev vi redo där och då. Det är så abstrakt (att bli förälder liksom! Så läskigt!) så jag tror inte riktigt att man kan föreställa sig hur det kommer vara, eller om mannågonsin är helt redo. Somliga längtar ju och försöker länge, givetvis, men jag tror ändå att verkligheten skiljer sig från tanken i ganska stor grad.

  4. Karin

    Tack för ett jättebra svar Josefin! Känns lite bättre ändå. Man får väl helt enkelt finna sig i att det aldrig kommer en ”perfekt” tid för detta, utan man får följa med i vad livet erbjuder helt enkelt.
    Tack alla som kommenterat också. Känner mig stärkt av detta! 🙂

  5. Andrea

    Vi kände oss inte redo för varken giftemål, hus eller barn. Bestämde att vi skulle köpa hus när han fick fast arbete och barn när jag fick fast arbete. Och där emellan gifte vi oss. Vips så sitter vi här i nu i hus och bebis på 7 mån. Och det känns jätteskönt att vi inte ”kände efter” när vi var redo utan ödet fick bestämma (så där lagom flummigt) För redo känner man väl sig aldrig? Speciellt inte ju närmre BF dagen man kom! Haha!

  6. A

    Hej! En annan fråga .. har du varit nöjd med er vagn? Ser att det är en duet men vilken version? Har köpt en likadan inför kommande syskon men vill gärna höra vad du tycker efter att ha använt den ett tag 😉 hur länge kunde K använda liggdelen?

  7. Johanna

    Tänkte att jag slänger in ett svar här också!

    Jag fick plus på stickan när jag var 23 och hade typ 7 månader kvar av min utbildning till socionom. Jag och min sambo (som precis börjat jobba efter sin utbildning) sen då 4 år hade pratat om barn, men inte planerat att skaffa än. Vi skulle ju bara prova hur jag mådde utan p-piller i en månad och tänkte naiva som vi var att det ju tar flera månader för p-piller att gå ur kroppen, för det har man ju hört. Aja, pang bom blev jag gravid och vi valde att behålla eftersom vi ändå faktiskt ville ha barn i framtiden någon gång. Det råkade bara komma något år tidigare än planerat.

    Angående hur livet förändras tror jag det är olika. Man blir ju lite mer låst med ett barn. Vi går inte ut på middag lika ofta och till barnfria saker som konserter och så behöver vi ju fixa barnvakt, så det blir liksom lite mer meck kring det. Har också, precis som Josefin, börjat värdera saker lite annorlunda. Men är ändå någonstans jag. Älskade att resa innan och mitt barn har liksom fått hänga på det. Vi har nog varit utomlands lika mycket som innan, även om den där backpackingresan till Indien får vänta.

    Men alltså, hur man vet att man är redo… jag kan fortfarande nu 2 år senare bli förundrad över att vi har ett barn. Ett BARN liksom. Som vi också hållt vid liv! Lyckats mata och söva och sätta på förskola och gjort föräldrasaker för. Det är ju helt sjukt egentligen. Och nu när jag är gravid med barn 2 kan jag också ibland fundera på om vi verkligen är redo för att ta hand om en bebis. Men man fixar det liksom, tror jag.

    1. Johanna

      Plus! Fick jobb utan problem. Nyexaminerad med noll arbetslivserfarenhet fick jag ändå mitt drömjobb.

  8. Sara

    Vill också slänga in ett svar! Brukar uppskattas vid såna här funderingar. Jag tror att det är sååå vanligt att fundera kring huruvida man är redo att bilda familj eller inte. För det första så tycker jag att man låter relativt redo redan när man tänker i dom banorna. Det känns ansvarsfullt!
    I juni 2014 tog jag examen från högskolan 25 år gammal och till hösten fick jag mitt första jobb relaterat till utbildningen. Ett år senare fick vi vårt första barn och hade också varit ihop i typ 8 år. Det har inte ändrat vår livsstil nämnvärt, förutom att man får planera lite mer, prioritera lite annorlunda och att festandet och alkoholintaget minskat rätt drastiskt (nyttigt givetvis). Vi har varit i Thailand, Frankrike och London med vår son och det har alltid funkat kanonbra även om resorna kanske inte sett ut exakt som dom vi gjort tidigare utan barn. Restaurangbesök har heller aldrig varit ett problem. Inte lika lugn och ro som innan, framför allt inte när barnet lärt sig gå och inte vill sitta still, men det är ju också under en begränsad period.
    Jag tycker själv att jag låst mig mycket vid tanken på ”problem” man stöter på under småbarnsåren (vi väntar nu vårt andra barn inom några veckor), men bara några år bort är ju barnen inte små längre. Och då tänker jag att livet allt mer återgår till livet man hade tidigare, fast med ytterligare familjemedlemmar. Längtar sååå mycket till våra barn blir lite större och man verkligen kan dela vardag och härliga semesterupplevelser tillsammans! 🙂 Barn ÄR en stor omställning och påfrestning på både psyke och förhållande (för många) men det är också fantastiskt roligt och precis som Josefin skriver så är det nog ytterst vanligt att man tycker man valde fel väg när man skaffade barn.

  9. Anna

    Även om det är olagligt att välja bort en sökande på grund av kön och misstänkta familjeplaner så är det inte olagligt att välja bort någon på grund av brist på arbetslivserfarenhet. Att skaffa barn direkt efter avslutade studier utan att ha jobbat i alla fall något år kan sabotera eller i alla fall komplicera vägen framåt i karriären. Med det sagt tycker jag ändå aldrig att man i vuxen ålder ska känns sig tvingad att sätta karriären före familj, man vet ju heller aldrig när och om den där familjen förverkligas. För mig tog det drygt 2,5 år från första försök till bebis i famnen. För andra tar det bara 9 månader. Så mitt råd är att inte försöka planera så mycket. Karriären kan påbörjas och pausas, det kommer alltid nya chanser, så länge man känner att familj är viktigast.

  10. Elisabet

    Hej!
    Jag skulle vilja komplettera svaret med min erfarenhet av resor med barn. Vi har en snart 2-åring som vi rest en hel del med. I skarven mellan föräldraledigheterna åkte vi på en Europaresa i 3-4 veckor, till Polen, Frankrike och Portugal. Då var hon 9 månader och väldigt lätt att ha att göra med. Det är hon iofs typ alltid. När hon var drygt 1 år åkte vi jorden runt i 4 månader till USA, Japan och Sydostasien. Det gick också bra! Man får planera mer och vara förberedd med en ordentlig medicinväska så man slipper springa alltför mycket på utländska apotek. I varma länder har vi inte hunnit med lika mycket på dagarna som om vi varit själva, pga sovtid på hotellet på eftermiddagen.

    Nu är hon lite trotsig men ändå väldigt rolig och det är så roligt att följa hennes utveckling!

Se fler...

Mysigast enligt min bebis just nu:

Så fort jag sätter mig ner för att mata sätter hon igång att pilla och dra i mina läppar?! Haha. Hon växlar mellan att bara pilla lite förstrött till att få mig att misstänka att hon vill dra bort dem från mitt ansikte. Det krångliga när man flaskmatar är ju att det är svårt att få loss en hand att vänligt men bestämt fösa bort den lilla goshanden med. 😉 Jaja. Amningshalsband kanske vore nåt även för den här flaskmataren?

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. Sara

    Min son, 8 månader, gör så på mig när han är trött.. de små fingrarna kan även förvilla sig in i näsan vilket är mindre trevligt x)

  2. Millan

    Haha så sjukt, min dotter är EXAKT likadan! Då har hon ändå passerat 1-årsdagen nu. Så fort det ska sovas/mysas så ska händerna in i munnen och gräva 😂

  3. Maja

    Men åh, trodde att jag var ensam om det här?! Åke ska ha handen i min mun KONSTANT vid amning. Gör ganska ont att bli riven på tandköttet och läpparna av 5 månadersbebis…

  4. Sandra

    Haha, min dotter sysslar också med detta. Ångrar att jag inte avstyrt det tidigare. Hon fyller tre i november och jag ser inte hur hon ska kunna sluta. Comfort pinching tror jag det kallas.

Se fler...

Kalas!

Saker man glömmer bort när man planerar ett barnkalas:

– Att det krävs ca 53 fler koppar, assietter och småskedar än man har i hushållet.

– Att det känns som att ha en elvisp i hjärnan i ca tre timmar.

Men det blev bra ändå, får jag ändå säga! Igår, dagen innan kalaset, blev jag och min kompis överraskade av våra män med en helgdag med brunch på Berns (satt så länge att kyparen i princip fick be oss gå), shopping och grillkväll (TRODDE SÅNA ÖVERRASKNINGAR BARA FANNS PÅ FILM) så tiden att preppa det planerade kalaset blev lite knapp. Ändå så värd anledning. Så morgonen blev ett litet Friskispass av fuskstädning, jonglering med barn och tårtbak. Den här lyckades jag baka TILLSAMMANS med nästan treåringen. Ja, det var ungefär lika svettigt som ni kan tänka er.


Stockholm bjöd på 27-gradig värme så kalaset hade vi ute på vår gård. Tårta, hallonkaka, testande av presentleksaker, KAFFE och fiskdamm kompletterade vi sommarfeelingen med.


Så kul att ha ett så ”stort” barn att han nu fattar kalasgrejen, tycker jag. Att baka tårtor och komponera fiskdammspåsar skulle jag nämligen nästan kunna räkna som en hobby och då är det ju praktiskt att få en anledning att göra det ibland. Tre år är kanske också bästa kalasåldern. De har liksom inga riktiga förväntningar eftersom de inte minns så många kalas, och det är inte känsligt med vilka/hur många småkompisar man ska/kan bjuda sen. Sånt kan ju bli meckigt har jag förstått, så jag passar på att njuta så länge jag slipper tänka på det.


En liten selfie hann jag med också under sövning av en trött liten kalasare. Min lilla gos!

Barnen var inte svårnattade ikväll av förklarliga skäl men själv ska jag kämpa för att hålla mig vaken en liten stund till då Martin precis kom hem med lite söndagschips som är precis vad jag behöver äta framför ett avsnitt GIRLS innan jah säger tack och godnatt. 

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

  1. Lisa

    Hejsan! Såg att du nämnde nattning av barn och jag är lite nyfiken hur det funkar för K? Jag väntar mitt andra barn nu. Ettan kom
    vi igång sent med nattningsrutiner för och nu är jag asanervös för att man ska få noll egentid på kvällarna igen nu när alt sådant prcis börjat fungera. Såå, hur har ni gjort med Karin? Lägger ni henne vid samma tid som Bo och ligger hon isf kvar?:)
    Kram

Se fler...

Tips på doppresent

INLÄGGET INNEHÅLLER ADLINKS.

Idag gör vi en lite annorlunda grej av veckans fredagsönskningar, för ni är faktiskt flera som önskat tips på bra doppresent att ge bort till en liten bebis man bjudits in att fira. Självklart kan jag tipsa loss! Det finns ju trots allt en himla massa bra saker att ge till en nyfödd utöver den klassiska dopskeden… 🙂

Först och främst tycker jag inte att man ska dra sig för att fråga föräldrarna vad deras lille nykomling kan tänkas ”vilja ha”, det vill säga behöva. Känns det obekvämt att fråga slipper man såklart, men min erfarenhet efter nu tre års småbarnsliv är att man verkligen crejvar vissa saker – men får utslag av att samla vissa saker på hög. En bebis behöver ju egentligen inte mer än mat, värme och kärlek så när det handlar om present till en liten tycker jag faktiskt att man har tillåtelse att gå helt och hållet på föräldrarnas rekommendation. Men, vill man nu inte fråga – eller har de där föräldrarna inte något bra svar – kan ni ju alltid gå på mina tips istället. 😉 Och tipsen går såklart också att applicera på present till namngivningskalas eller välkommen till världen-fester. Och de kommer.. *trumvirvel* …HÄR!

Mina bästa tips på doppresent

PLATTA PAKET. Såhär är det – världen krisar på en massa håll. Nu kan jag bara tala för mig själv såklart, men jag är åtminstone väldigt peppad på att mina barn ska få växa upp i en så bra värld som möjligt. Dessutom mår jag fruktansvärt illa när jag tänker på alla små barn som inte har fått förmånen att födas i Sverige som mina utan växer upp på ställen som innebär misär och hemskheter bara för att de råkat födas just där. Att någon skänker pengar i mitt barns namn till valfri hjälporganisation som kan se till att de kommer till nytta tycker jag är den bästa presenten av alla. På många ställen får man ett gåvokort att printa ut i samband med sin donation, som man kan lägga på presentbordet. Är man pysslig av sig och vill man göra det ännu mer personligt kan man ju knåpa ihop ett eget.

FINA BARNBÖCKER. Att gå till barnavdelningen i bokaffärer är lite som att gå in i en godisaffär, tycker jag. Det finns så mycket härligt och fint! Båda mina barn fick sagosamlingar när de döptes och de har verkligen varit till glädje och kommer säkert vara det många år till.

SAKER SOM KAN ANVÄNDAS NÄR BARNET BLIR LITE ÄLDRE MEN SOM INTE KRÄVER ATT MAN HAR ETT SHURGARDFÖRRÅD ENDAST AVSETT ATT FÖRVARA BARNSAKER I. Här snackar vi alltså prylar om barntallrikar och barnbestick (trodde aldrig de vi fick när storebror döptes skulle komma till användning, men jodå, de används flitigt fortfarande), to go-muggar för barn, termosar, en barnryggsäck (minikånkens är ju hur söta som helst), barnbadlakan – jamen ni fattar. OBS här tycker jag att man ska sträcka sig max till att tänka att barnet kommer använda saken i 2-5-årsåldern. Saker tänkta för när barnet blir äldre än så tycker jag är risky, barn kan ju snöa in på alla möjliga olika saker som är omöjliga att förutse vilket kan göra att saken aldrig används, eller är totalt megaute när tiden väl är inne. Smycken, till exempel, är ju fint, men snacka om svårt att förutspå vad en bebis kommer tycka är härligt att bära när hen blir stor. Och det är ju sjukt tråkigt med doppresenter som får ligga och damma i en låda i hundra år. Tycker jag, alltså.

Vilka tycker ni är de bästa doppresenterna att ge bort? Tipsa gärna vidare i kommentarsfältet! 🙂

*VAD ÄR ADLINKS? I den här bloggen är det så att det är länkar som jag som bloggare får några ören för för varje gång någon klickar på dem. Det kostar inget för dig som besökare vare sig att vara inne på min blogg, att klicka på länken eller att vara inne på länken och kika runt – utan det är alltså en ersättning jag får från butiken jag länkar till för att ha med länken i min blogg. Dock är alla saker jag tipsar om i dessa adlinksinlägg prylar jag själv valt ut, tycker om och tipsar om ”förutsättningslöst” – jag har alltså ingen deal eller samarbeten med själva varumärkena i dessa inlägg.

Annons
Kommentera (11)

Kommentera

  1. carro

    Hej! Ville säga tack för detta inlägg då jag är en av de som önskat tipspå doppresenter 🙂 Har bestämt att det blir ett fruktträd och eventuellt något mer. Kram!

  2. Kamilla

    Tänkte tipsa om Kleen Kanteen-flaskor och mini-Kånken, men det hade du ju minsann redan gjort. 🙂 Har hittills inte träffat en unge som inte älskar Kleen Kanteen, och de används supermycket av alla som fått såna av oss.

  3. Karin

    Hej Josefin och tack för en jättebra blogg!
    Fråga:
    Jag har varit ihop med min man i åtta år och vi gifte oss samma sommar som er. Vi är 25 och 27 år gamla. Vi har båda precis blivit färdiga med våra utbildningar.
    Vi vill ha barn och pratar om att börja försöka inom 1-2 år, men ibland är vi sugna på att börja tidigare.
    Jag tror jag hade trivts med familjelivet men är ändå rädd för den stora förändring det kommer innebära, framför allt utifrån perspektivet att jag trivs med att vara självständig, älskar att resa och gå ut och äta på restaurang. I övrigt känner jag igen mig mycket i dig, jag mår väldigt bra av att vara hemma och ha egentid med mig själv eller de allra närmsta, nåt som jag tycker mig förstått att du också trivs bra med.
    Min fråga är helt enkelt, hur mycket förändras man som människa av att bli förälder? Självklart förstår jag att livet förändras helt och håller rent praktiskt och att man får förändrade prioriteringar, men förändras man även som person? Om jag både vill leva ett liv på resande fot och ta varje dag som den kommer och samtidigt vill bilda familj med min älskade man, hur vet man när det är dags? Jag ska precis ge mig ut i arbetslivet och är rädd att graviditet och föräldraledighet ska göra mig totalt oattraktiv på arbetsmarknaden, samtidigt som att jag tror att familjen ändå är det som är mest viktigt.
    Förlåt för lång och krånglig kommentar men min fråga är helt enkelt: hur mycket förändras man och HUR VET MAN ATT MAN ÄR REDO?!

    1. Sofia

      Hej! Jag är inte Josefine men jag tar mig friheten att svara jag också 🙂 Jag tycker du ska söka jobb, jobba 6 månader och sen börja försöka. Grejen är att nu tror du att allt det där du pratar om är väldigt viktigt, sen kommer guldklimpen och du inser att ojdå vad det såhär mina prioriteringar såg ut. Du kan fortfarande göra allt du gjorde innan, men kanske inte lika ofta! Vilken du inte vill heller tror jag 🙂 Min son är 2,5 och jag har fortsatt träffa mina kompisar, har varit på en weekend med bara min man och två med bara vänner. Sen massor med resor med hela familjen. Livet blir vad du gör det till med barn, och ni är ju två föräldrar <3

  4. Ida

    Bor familjen i ett hus eller har ett lantställe kan jag varmt rekommendera fruktträd eller bärbuskar som doppresent! Är det vinter och träd ej kan inhandlas kan man köpa presentkort på en handelsträdgård. Vår yngste fick ett äppelträd i doppresent, han är nu tre år och så medveten om att det är ”hans” träd. Trädet växer med honom liksom 🙂

    1. Paulin

      Vilken fin present med ett träd. Vi har gett bort lära-gå-vagn och ryggsäck. När vi hade namngett fick vi massor med böcker och matattiraljer som används än idag 2 år senare!

    2. Johanna

      Jag och mina syskon har fått varsitt äppelträd av vår farmor och farfar när vi var typ ett eller nåt. Superkul som minne men lite svårt att önska sig om man bor i lägenhet.. 🙂

  5. Jennie

    Vi har gett bort mätstickor från tex Rofa design. Personliga och kan användas länge! Mycket uppskattat 🙂

  6. Jeanette

    Vilka fina tips. Vi gav bort skor när vi var senast på dop 🙂 Nästa månad ska gubben och barnen på dop, tyvärr jobbar jag och kan inte ta ledigt. Så bra presenttips behövs 🙂

  7. Paulina Gunnardo

    Bra tips! Tycker också att böcker, tallrikar och bestick och sånt är bra att ge bort. En kusin till mig tror jag fick 5 söta sparbössor haha =P En annan fin grej att ge bort, det är att ge en gåva till en välgörenhetsorganisation. Sparar man kort och annat kan man spara tillsammans med ett gåvobevis. Det är en riktigt bra grej att ge ett barn, att visa hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra och hjälper till när det behövs.

Se fler...