För ett tag sedan var jag och Angelica hos bästa Nina Campioni och gästade hennes podcast Vattnet går. Det var en lång och känslosam inspelning där jag fick berätta om förlossningen med Elsa. Angelica hade en drömförlossning med Alice och jag var liksom inställd på att min förlossning med Elsa också skulle vara som en dröm. Så blev det ju inte riktigt. I Vattnet går får du höra både min och Angelicas två förlossningsberättelser. Du kan lyssna på Vattnet går här.
Jag inser ju att jag inte har bearbetat klart förlossningen men jag tänker att ju mer jag pratar om den, desto lättare känns det. Och jag känner ingen förlossningsskräck inför eventuella förlossningar i framtiden. Tvärtom! Jag ser fram emot att få föda barn igen (om jag har den turen att få göra det igen vill säga). Just nu kan du även läsa om min förlossning på Vimedbarn. När jag lyfte på det där locket så ingår jag hur mycket jag faktiskt har förträngt och det är rätt skönt att kroppen fungerar så ändå. Tänk om jag skulle minnas varenda liten detalj och gå runt och tänka på det hela tiden, det har ju varit superjobbigt. Jag märker också att jag blir rätt påverkad av att höra andra berätta om deras förlossningar. Imorgon ska vi spela in nästa veckas avsnitt av Tvillingpodden med en gäst som ska berätta sin förlossningsberättelse. När hon berättade om den lite kort förut så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det är något väldigt speciellt med förlossningar!
Finaste bästa Nina! Hon är gravid och ni kan läsa hennes blogg på Elle här.
Min första förlossning var liknande din upplevelse, fast gick lite snabbare. Jag fick också ett team som var ganska hårda och stränga. Krävde mycket av mig på ett inte så trevligt sätt och pratade över huvudet på mig. De nekade mig även epidural med förklaringen ”du är ju så duktig på att andas”. Jag var helt slut när jag fick börja krysta och kände mig bara helt värdelös. Jag bar med mig den känslan länge efteråt, att jag var dålig på att föda barn. Inför min andra förlossning gick jag i Frejasamtal (aurora tror jag det heter på andra ställen) och fick där bekräftat att det var personalens ”fel” att jag hade den upplevelsen och att jag enligt journalen faktiskt var BRA på att föda barn men inte gavs rätt förutsättningar. Min andra förlossning var en dröm. Helt smärtfri (på riktigt!) och jag var varken trött eller svettig när hon kom ut. Hade kunnat föda några barn till där och då ? Hade en fantastisk barnmorska som var väl påläst och var superlugn och förklarade hela tiden vad som skulle hända. Jag behövde heller inte byta team denna gång då allt gick så fort. Och jag fick epiduralen tidigt! Vilken skillnad med bedövning! ?
Så roligt 🙂
Hej.
Har nog varit lite som dig inte riktigt bearbetat första förlossningen, inte för att jag hade dåligt bemötande utan för att det var en ganska traumatisk upplevelse då jag sprack hela vägen, moderkakan ville inte lossna så de räknade minuter och blodmängd innan de vinklar min säng med huvudet nedåt för att behålla så mkt blod som möjligt och springer till operation. Det var nog just det bra bemötandet vi fick som gjort att jag inte upplevt det så jätte hemskt, men nu när jag hörde dig berätta om Elsas förlossning kom de minnena som en chock med all smärta och hur läskigt det ärligt talat var .(3,5år sedan nu) Så vill väl både säga tack för att du berättar om din upplevelse men även för att säga att graviditet två kan vara sån skillnad, från första lilla känning till min son var ute nu var knappt 3,5h och det var självklart en smärtsam men så bra förlossning då jag kände att jag var med i vad som hände hela tiden och det kändes som jag på något vis hade kontroll över min kropp- nästan allt precis tvärtom emot första. Första hade jag krystvärkar närmare 40min och det var det värsta jag någonsin varit med om och hade ingen kontroll över min kropp- denna gången var jag helt med i huvud osv och hade krystvärkar i 2min.
Så som ni säger i podden, samma människa kan ha helt skilda förlossningar.
Tack för en bra podd&blogg!