Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt hård mot mig själv och speciellt hård mot min egen kropp. Det är först på senare år och framförallt efter barnen som jag är snällare mot mig själv. Jag tror att mycket hände i både kropp och hjärna när jag fick barn. Dels flyttades mina prioriteringar från mig själv till någon annan vilket var sunt för mig, men sen ser jag på mig själv med andra ögon nu. Mycket handlade faktiskt också om att jag bestämde mig för att sluta vara taskig mot mig själv.
Att vara sin egen bästa vän är inte lätt. Jag kan inte säga att jag är det nu heller men något har helt klart förändrats i mitt tankesätt. Jag firar ett år med Anna som PT och det är det längsta jag hållit i en och samma träningsform. Det är också första gången i livet som jag tränar för att jag tycker att det är kul och för att jag mår så bra av det. Inte för att gå ner i vikt.
Tidigare har jag alltid hoppat på boot camps och strikta dieter, men då med ett mål i sikte – att gå ner i vikt så snabbt som möjligt. Att träna för att det får mig att känna endorfiner och adrenalin rusa i kroppen och njuta av det istället för att se träningen som ett straff för något jag ätit ”för mycket av” har gjort något med mig. Jag älskar dock fysiska utmaningar men skulle inte hoppa på något ”16 weeks of hell” för att straffa mig själv eller försöka uppnå helt orimliga mål och krav. Hur är det för er? Har ni också ändrat tankesätt sen ni blev föräldrar? Isf på vilket sätt?
Du är grym och duger precis som du är!
Måste tyvärr hålla med flera andra som kommenterar. Har följt dig i så många år Jessica och har alltid gillat dig! Men att skriva ett sådant här inlägg, efter att man har gjort en GBP-operation är för mig också väldigt motsägelsefullt. Och ganska provocerande, om jag ska vara helt ärlig. Att du skriver att du gjorde den pga hälsoskäl, ja, allt är ju relativt och det går att vrida och vända på vad som var dina ”hälsoskäl”, men att vända sig till en privat klinik och bekosta operationen själv tycker jag inte man kan vända till att läkare att har rekommenderat operationen pga hälsoskäl. Det är absolut inget fel med att göra en operation, privat eller inte, och alla får ha sina anledningar! Det sätter jag mig verkligen inte emot. Det som blir väldigt fel är när du skriver ett sådant här inlägg, om att ”älska sig själv” och att man ”duger precis som man är”. Att du nu älskar träning och för första gången inte tränar för att gå ner i vikt..? Nej det är väl klart som tusan, för du går ju ner i vikt ÄNDÅ, för att du har gjort en operation. Eller hur? Det blir som sagt extremt provocerande för oss som varje dag kämpar med vår vikt, som MÅSTE träna för att kunna gå ner i vikt. Men det är ju jätteskönt för dig som slipper att tänka på detta. Nu. När du har gjort en operation…. Jag förstår att det är lätt för dig att rikta fokus i din träning från att försöka tappa vikt till att istället träna för att ”känna endorfiner och adrenalin rusa i kroppen och njuta”, men du måste ju själv erkänna att det beror på att du inte längre behöver lägga fokus på att tappa vikt…? Jag kan känna att det nästan blir lite skuldbeläggning och ”titta på mig hur bra jag tänker”, från din sida. Ja, jag tränar inte för att jag känner endorfinerna flöda och adrenalin rusa i kroppen, och njuter gör jag sannerligen inte. Tyvärr! Jag önskar såklart att jag gjorde det, men så länge jag är överviktig så måste jag träna för att gå ner i vikt/inte gå upp mer i vikt. Den känslan känner du ju väl igen.. Efter att ha samarbetat med viktväktarna, hoppat på olika boot camps, gått på strikta dieter.. Men nu ”plötsligt” har du ändrat ditt tankesätt och lovordar dig själv och dina tankar.. Jag förstår att du kan göra det, men det är inte riktigt rätt.
Jag har inte vänt mig till en privat klinik. Min operation är gjord på Danderyds sjukhus och är via landstinget. Jag har alltså gått igenom ALLA steg och krav för en operation av HÄLSOSKÄL.
Min fråga är HUR kan landstinget godkänna en sån operation när folk ligger och dör i korridorer pga ”riktiga” sjukdomar.
Att man hamnar vid en sån stor övervikt att det blir hälsofarligt och måste opereras pga att man inte tagit hand om sin hälsa.. den cirkelslutningen är helt uppåt väggarna ?
ska våra skattepengar läggas där?
Hur hamnar man där överhuvudtaget? Vi föds inte överviktiga utan problemet ligger i att vi äter för mkt och rör oss för lite.
I min bok, om fetman blir så stor att det blir farligt. Är mindre och rör på dig mer!
Det är för att man inte gjort det man hamnar där.
Alla dessa genvägar folk ska ta….
Blir smått galen ??♀️
Det får du fråga landstinget! 🙂
Jag kan förstå att man tycker det är provocerade. Jag upplever att du visar upp din kropp nu än innan samt kläder och skönhet. Jag kan förstå om man känner sig nöjd och bekväm med sin kropp när man går ner men då matchar de inte med detta inlägg. Jag tror tyvärr att när man alltid varit större så sitter det sär smalhetsidealet hårt och man kan inte undvika att njuta av den kroppsliga förändringen som sker vid viktminskning. Så att säga att du va lika nöjd då som nu klinkar fel om man tittar på ditt flöde nu då. Jag dömmer dig inte, Jag hade också njutit av att gå ner i vikt och köpa nya kläder 🙂
Sen jag fick barn har jag mer och mer förstått Varför jag måste må bra, Hur jag ska må bra oxh Vad jag måste göra för att må bra. Jag har många gånger klappat mig själv på axeln och tackat min kropp som hängt med på alla upptåg. Allt från graviditet, till fetma till att springa en mil (både med och utan rätt styrka i kroppen). Innan barn förstod jag inte heller kopplingen och såg bara min kropp som ett straff.
Att gå ner i vikt handlar ju mer än om att bli smal. Att vara hälsosam gör mig piggare, gör att jag rör mig mer, gör att jag är ute mer, gör att jag orkar leka med barnen, gör att jag känner mig stolt (Inte för vikten, ex är jag en mer aktiv mamma), gör att jag har lättare att hantera motgångar osv. Det gör också mig smal, men det känns ju jäkligt sekundärt i jämförelse, heja dig! Heja att du älskar dig, heja att dina barn får se självkärlek! Ditt liv, dina val och din lycka! Sen får alla andra tycka vad de vill!!
Jag kämpar ständigt med att uppskatta min kropp istället för att förakta den och jag tycker faktiskt att acceptansen blir större ju äldre jag blir. Jag älskar faktiskt att träna, älskar känslan av att känna mig stark och ge min kropp det den förtjänar (på ett positivt vis alltså, tränar inte pga skuld utan av glädje). Träningen gör ju även underverk för det psykiska välbefinnandet och jag tror det här coronatiden hade påverkat mig i ännu högre utsträckning om jag inte hade hållit igång med träningen. Jag är även en person som älskar god mat och dryck så någon superatlet blir jag aldrig, Men min rynkiga mage visar ju spår av mina två barn som har bakats där och hur skulle jag kunna ogilla min mage då? Jag är supertydlig med mina barn att jag tränar för att må bra, få en starkare kropp och kunna hänga med i deras tempo. Vikt blir alltmer oviktigt ju äldre jag blir (är 42 år och tycker tametusan att det mesta blir bättre och bättre).
Jobbar på det hela tiden!
Känner framförallt ett ansvar som mamma, att barnen inte ska tro att allt handlar om att vara en viss ”form” för att duga. Det är en balansgång som är svår tycker jag. En vill att de ska vara trygga i sig själva, och att det inte ska spela roll samtidigt matas vi med kroppar överallt som gör att man ifrågasätter det konstant.
Är själv uppvuxen med att ”smal= lycklig” vilket gör det komplext- tror det är viktigt att prata om det o belysa det! Fullkomligt HATAR att det hela tiden ska diskuteras hur ngn ser ut.
Hej Jessica!
Har följt dig länge och även din viktresa. Måste säga jag blir rätt förvånad över ditt senaste
inlägg. Jag har full respekt för operationen du gjort men upplever ditt inlägg som självmotsigande. Tråkigt också att du inte kan bemöta kritik på ett bättre sätt. När man väljer att vara öppen får man nog räkna med att bli ifrågasatt. Menar verkligen inget illa. Jätteglad över att du verkar må bättre men tror tyvärr många kan ta illa upp med detta inlägg…
Som jag skrev till någon annan här. Jag var inte missnöjd med mig själv innan operationen, och det har jag gått ut med många ggr. Jag är fortfarande jag oavsett vikt. Jag mådde inte dåligt psykiskt innan pga min storlek utan hade medicinska anledningar att genomgå min operation. Och jag räknas fortfarande som överviktig. Det hade varit skillnad om jag förut klagade på mig själv och min kropp och nu när jag gått ner i vikt ”älskar jag mig själv”. Det stämmer ju inte! Hoppas du förstår! 🙂
Vad bra med en förtydling! Nu förstår jag bättre! Är som sagt bara glad för din skull?
Alltså.. det där var verkligen något av det dummaste jag hört.. hur kan du gå ut med att ”du duger precis som du är”, när du själv opererat dig för att bli smal?
Fast jag gjorde inte operationen för att jag inte duger som jag är. Jag gjorde den för att jag hade BMI klass fetma och hade risk för sjukdomar pga det. Jag hade medicinska anledningar till att jag gjorde operationen. Om du har följt mig länge har jag alltid lagt ut bilder på mig själv oavsett kroppsform. Det handlar inte om att vara stor eller liten. Det sitter i huvudet.
Quick fix ändå…
Det går ju att ändra sina kostvanor också, men det tar förstås längre tid och kräver mental styrka. Ingen quick fix. En operation är dock inte lösningen om du inte ändrar dina kostvanor samtidigt. Finns flera exempel på det.
Jag är väl påläst om operationen jag har gjort så jag vet allt och lite till. 🙂
Om du tror att en GbP är en Quick fix så är du inte alls påläst! Jag är själv i tagen med att göra det då jag har ett BMI på 45. Först får jag hjälp av en dietist under 6 mån via vårdcentral för att gå ned 10% av min viktmassa. Sen får jag remiss till kliniken som utför operationen. Inför operationen får man dricka pulver i 2 veckor för att gå ned ytterligare och få bort fettlager för att underlätta operationen. Efter operationen kommer jag få ta vitaminer livet ut. Jag kommer inte kunna äta normalt, det finns otroliga risker med operationen så den görs inte i onödan eller som en Quick fix. FUCK YOU! Det är inte ”bara” att ändra sina kostvanor. Det görs forskning på att operationen inte bara innebär en viktminskning pga mindre matintag utan även att den påverkar hjärnans tankesätt kring mat. Jag har i flera år försökt med det ena än det andra och gått ned 10 kg för att sen gå upp 15. Jag är varken lat eller dum i huvudet!
Om du tror att en GbP är en Quick fix så är du inte alls påläst! Jag är själv i tagen med att göra det då jag har ett BMI på 45. Först får jag hjälp av en dietist under 6 mån via vårdcentral för att gå ned 10% av min viktmassa. Sen får jag remiss till kliniken som utför operationen. Inför operationen får man dricka pulver i 2 veckor för att gå ned ytterligare och få bort fettlager för att underlätta operationen. Efter operationen kommer jag få ta vitaminer livet ut. Jag kommer inte kunna äta normalt, det finns otroliga risker med operationen så den görs inte i onödan eller som en Quick fix. FUCK YOU! Det är inte ”bara” att ändra sina kostvanor. Det görs forskning på att operationen inte bara innebär en viktminskning pga mindre matintag utan även att den påverkar hjärnans tankesätt kring mat. Jag har i flera år försökt med det ena än det andra och gått ned 10 kg för att sen gå upp 15. Jag är varken lat eller dum i huvudet!
Säger hon som opererat sig smal
Haha, ja men det löser inte det som sitter på insidan gumman. Jag har jobbat med mig själv långt innan jag opererade mig och eftersom du har följt mig ett tag så vet du ju det!
Vad otrevligt sagt. Synd att man inte kan operera sig till ett snällt hjärta och hjärna
<3
Att göra en gastric bypass (som jag tror är operationen Jessica gjort) är INTE att operera sig smal. Jag skulle kalla det en stympning av magsäcken, något du måste arbeta med, ta vitaminer och äta anpassat för resten av ditt liv. ALLT jobb får du göra själv, både näringsmässigt och viktnedgångs – mässigt.
Och snälla Jjj, ta tag i det som gör att du skriver kommentarer som denna! Du förtjänar att må bättre!
Varför inte peppa varandra?! Vad vill en få ut av såna otrevliga och onödiga kommentarer?
Jag tror de flesta av oss (ffa tjejer) har en knepig relation till kost och vikt på ett eller annat vis. vi behöver istället vara snälla och ge lyftande kommentarer till och om varandra ❤️
Känner igen mig så mycket i det du skriver om att man ska straffas i form av träning, sen tappar man det, om och om igen! Tycker du är så duktig som Hållt i träningen så länge och lyckats träna med rätt fokus och rätt mindset. Heja dig❤️