Igår var det internationella tvillingdagen. Jag är så tacksam att jag har fått växa upp med en tvilling vid min sida. Angelica och jag har haft perioder under vår uppväxt när vi inte har setts så mycket som vi ses idag. Jag tror idag att vi behövde dom perioderna för att bli starkare tillsammans. Idag är vår relation bättre än någonsin och vi är nästan aldrig oense om någonting längre. Visst kan vi tjafsa som man ju kan göra som syskon men det blir aldrig något större bråk som det kunde bli förut.
Angelica betyder så mycket för mig och hon finns alltid där för mig, genom allt. Det är så fint! Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne och att veta att hon bara är ett samtal bort ger mig ro i själen. Vi firade inte tvillingdagen och sågs bara en snabbis igår när hon var hemma hos mig efter jobbet och åt en macka.
Mini Jessica & Angelica. Jag vet inte vem som är vem på den här bilden, men jag tror att jag är till höger och Angelica till vänster. Jag tycker att Bonnie är väldigt lik mig som liten.
Så lika men ändå olika!
Min lilla tvickling! Vi får ofta frågan om vi verkligen är enäggstvillingar, men jo det är vi.
På kranskurs tillsammans!
När vi var små klädde mamma oss ofta i likadana kläder. Jag hade nog gjort samma sak om jag hade haft tvillingar.
Genom allt – tillsammans!
Nu längtar jag efter sol och fräknar på nosen!
Tack för att du finns Angelica!
Min mamma klädde alltid mig och min syster i likadana kläder ? gulligt tycker jag när man är liten