Jessica Lagergrens

Under min graviditet med Elsa valde jag att inte väga min en enda gång. Jag har tidigare mått rätt dåligt över min vikt och var rädd att jag skulle bli alldeles för fokuserad på vikten och må dåligt över det under hela graviditeten. Att strunta i att väga mig var det bästa jag kunde göra. Jag har aldrig känt mig så fin som när jag var gravid och jag fokuserade bara på att bebisen i magen skulle må bra istället för att hetsa om hur ”lite” eller ”mycket” jag hade gått upp.

Jag vägde mig hos barnmorskan varje gång hon ville att jag skulle göra det men jag bad henne att hålla siffrorna för sig själv, och det gjorde hon, fram tills igår. Jag mailade henne och frågade vad min startvikt var samt slutvikt som höggravid. Jag blev positivt överraskad. För det första gick jag upp runt 8 kilo totalt från vecka 8 till höggravid (jag vet inte exakt vilken vecka det räknas som.) En annan sak som gjorde mig ännu mer positivt överraskad var att jag väger 12 kilo mindre idag än vad jag gjorde vid inskrivningen i vecka 8. Jag har så svårt att se själv att jag väger mindre nu än då. För mig är jag fortfarande lika stor som då, men enligt vågen är jag ju faktiskt inte det. Det här betyder även att jag har gått ner över 20 kilo totalt sen jag var höggravid. Elsa föddes den 22 maj, men det var inte förens i slutet av september som jag tog tag i övervikten på allvar och gick med i Viktväktarna. Sen den dagen i september har jag gått ner 16,1 kg. Jag är så stolt över mig själv och min målmedvetenhet!