De känslorna jag har nu fanns inte alls på samma sätt när jag var gravid med Elsa. Den graviditeten fick jag reda på samma dag som jag egentligen skulle ha mens, så det var alltså mycket tidigare än den här. Då minns jag inte alls att jag var orolig över att det skulle vara tomt i magen. Jag vet inte om det är för att jag har Elsa och jag vet vad jag har att förlora som det känns annorlunda, om ni förstår vad jag menar med det.
Jag har hur som helst hört av mig till ett ställe där jag ska få komma och göra ett tidigt ultraljud nästa vecka. Jag har förstått att det inte är en självklarhet att man gör tidigt ultraljud, men jag behövde bara berätta om den långa blödningen jag hade innan jag blev gravid, så blev jag erbjuden ett tidigt ultraljud. Hon sa att de då dessutom kan räkna ut hur långt gången jag är i graviditeten. Så alla ni som undrar och räknar fram och tillbaka kommer få ett svar nästa vecka. Jag längtar så mycket efter att få se ett litet pickande hjärta. För jag litar på magkänslan (och graviditetstesten) att det är ett litet frö där inne.
Älskade Elsa i magen runt vecka 18 eller 19 tror jag. Den här bilden är från rutinultraljudet. Men då visste vi inte att Elsa var en Elsa. Det fick vi inte veta förens vid ett privat ultraljud, i vecka 28 om jag minns rätt.
Hon är mitt allt.
Jag var på ett tidigt ultraljud i vecka 10, för att jag var orolig för utomkvedshavandeskap. Jag hade så ont i en sidan av magen och kunde liksom inte släppa rädslan. Well, läkaren som gjorde ultraljudet blev bekymrad för hennes mätning av fostret stämde inte alls med hur långt gången jag visste att jag var (hade använt ägglossningstest och tempade). Hon mätte det till ungefär 5-6 veckor, och jag gick därifrån jätteorolig med en ny tid två veckor senare för att se om det var ett missfall eller ej.
Två veckor senare hade jag inte bara den tiden utan även tid för kub inom mödravården och jag gick dit först bara för att, och ta da! Bebisen mätte precis 12 veckor och allt såg perfekt ut! Dateringen stämde precis med vad jag trodde var min ägglossning, och vår son föddes sen på 40+1.
Efter detta har jag aldrig litat riktigt på tidiga ultraljud, så jag tänker på er som fått dåliga besked, att ge inte upp hoppet❤️ Och gå till en klinik med riktigt bra ultraljudsmaskin. Jag tror att kliniken jag gick till hade betydligt sämre variant än vad mvc hade (förstås), men det gjorde ju uppenbarligen en enorm skillnad i mitt fall.
Jag gjorde tidiga ultraljud under båda mina graviditeter på Mama Mia.
Jag var hur spänd som helst båda gångerna. Stickan kanske visade fel? Tänk om det är tomt där? Ned UL ser man ju in på riktigt. Lycka till!
Förresten; kan varken följa dig eller Angelica på Feedly sedan ni flyttade till Amelia. Det finns liksom ingen RSS-feed för era bloggar? Har inte det problemet med andra som bloggar hos Amelia. Har inte kunnat följa er sedan flytten och det blir sällan av att jag specifikt knappar mig in här tyvärr.
ÅÅh vet precis känslan. Var inte alls orolig med första barnet, men med tvåan var jag superorolig. Fick en blödning i v 6 och var HELT säker på att det var missfall. Åkte in till gynakuten där det gjorde VUL där de kunde se en liten ärta. <3 Gjorde sedan även ett inskrivnings UL hos min MVC i vecka 9. De kunde se hjärtat picka fint och jag kunde se att lille mini hade växt sedan v 6. Efter det slutade jag oroa mig faktiskt. Nu sitter lillebror här, 19 månader gammal <3
Jag förstår precis!
Under min första graviditet var jag inte alls nojig över missfall osv. Men denna gång har jag till och med gjort 2 tidiga ultraljud. Ett i v 8 och ett i v 11, och som tur är har allt sett bra ut. Nu är jag gravid i v 15 och ser fram emot RUL om en månad 🙂
Lycka till med graviditeten, tror allt kommer gå toppen!
åh det kommer jag också vilja göra eftersom jag har haft ett missfall.
Jag plussade just för typ en timme sen =D <3 <3 <3 <3 , är bara i vecka 3+6 men ska vara glad och positiv =)
Var går du då någonstans, om du nu vill skriva ut det här men vore bra med tips.
kram
Mamma mia på Karlavägen tex erbjuder tidig ultraljud redan i v 6+3. Har varit där med tre graviditeter.
Hoppas det går bra för sig Jessica!
Vi är lika långt gångna jag och du. Eller var kanske jag ska säga. Men på ultraljudet nu i veckan så fick gynekologen fostret till 5 veckor istället för 6+4 och misstänkte att den stannat av. Så jag fick en ny tid nästa vecka för att konstatera att det verkligen är missed abortion. Jag var inte alls beredd på det beskedet men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka överleva detta och börja om igen när kroppen är redo.
Någon här som har erfarenhet av fördröjd missfall?
Jag! Jag har två fördröja och ett ”vanligt”. Två missed som upptäcktes i vecka 10 (avstannat i vecka 6-7).
Hej Johanna, så tråkigt att höra det du behövt gå igenom. Så orättvist livet kan vara.
Jag är så otroligt rädd för tabletterna som ska sätta igång allting och önskar jag bara kunde bli skrapad istället och slippa vänta ut det. Eller helst att kroppen bara kunde sköta det själv.
Hur upplevde du skillnaderna mellan vanligt missfall som kroppen stötte ut själv och fördröjda missfall? Kändes det ungefär samma även fast kroppen får lite hjälp att stötta ut fostret?
Kram
Hej K,
Jag flikar in och svarar på din fråga om tabletter vs. skrapning ur mitt perspektiv. Jag har haft tre missfall på cirka 1,5 år. Det första ett vanligt som kroppen tog hand om själv, sen fick jag ett missed abortion som de upptäckte i vecka 12 och det senaste var en ofostrig graviditet.
MA fick jag först tabletter som skulle hjälpa kroppen, men det misslyckades. Jag började störtblöda och fick skrapas akut pga den stora blodförlusten.
Vid nästa missfall (ofostriga graviditeten) fick jag erbjudandet igen om att ta tabletter. Jag var otroligt rädd för att ta de igen, men fick förklaringen att man inte rekommenderar de tabletterna efter v 9 egentligen, så förra gången var en chansning. Jag testade igen och var beredd på det värsta. Men den gången gick det jättebra och gjorde inte särskilt ont (var i vecka 8 då). Det tog tid innan allt hade rensats ut och kroppen kom tillbaka, men det gick bra.
Är man orolig så kan man be om att få göra det på sjukhuset så du vet det.
Nu är jag gravid för fjärde gången och har gått längre än de andra gångerna hittills. Jag vågar inte hoppas för mycket än, men det är än så länge ett steg i rätt riktning. (jag har ett barn sen innan alla mina missfall, med samma man). När jag var i v 6+0 kunde man bara se en fostersäck och gulesäck, inget foster. 10 dagar senare såg man ett foster med hjärtslag.
Så det finns hopp!
Håller tummarna för dig! Kram
Jsg svarade inte särskilt bra på tabletterna tyvärr. Fick ont i magen och sveda i slemhinnorna men inget kom ut. Jag följde förloppet genom gravtest (som minskar i styrka) och väntade in nästa mens. Det funkar ju när fostret väl kommit ut förstås! Du behöver inte vara rädd ❤️
Glömde svara på hela ? Tycker det vanliga missfallet kändes mindre rent psykiskt såklart! Smärtmässigt var det ingen skillnad. Kände att det var större förlust när man gått och trott att allt varit bra och sedan får höra att det avstannat långt tidigare.
Jag blev tillbakaflyttad 8 dagar så loppet är inte helt kört! var också på tidigt ul och blev nojig när det visade mer än en vecka mindre än det ”borde”. Skatilläggas att jag plussade när mensen var tre dagar sen vilket jag gjort med de andra också. Håller tummarna för dig K! ?
Till dig som också haft missfall, tusen tack för att du delar med dig av dina upplevelser. Så orättvist livet kan vara ibland. Ditt svar stillar på den ångest jag känner inför tabletterna och hela proceduren. Jag känner en gnutta hopp för första gången sedan beskedet. Tack!
Önskar dig all lycka med graviditeten ?
Kram
Felicia, va skönt att det gick hela vägen för er! Jag hoppas de ser ett litet hjärta vid besöket nästa vecka. Tappat dock hoppet då alla graviditetssymtom är bortblåsta ?
Kram
Åh, i feel you. Har haft två ofostriga graviditeter på raken. Första upptäcktes i v 11 efter en liiiiiten blödning. Skulle ta cytotec ett par dagar senare men det startade spontant istället. Blödde flera dagar och dagen innan julafton fick vi åka in akut, jag blev skrapad och fick ligga kvar för blodtransfusion en natt. Nästa uppdagades i somras, i v 7. Då sökte jag för ett VUL med tanke på tidigare erfarenheter och då var det samma igen!! Började blöda spontant ett par dagar senare men behövde plocka ut lite rester akut på gyn.. nu är jag gravid igen i v 6 och fasar för VUL. Vill inte se en tom säck på skärmen än en gång. Det är fruktansvärt. Har två friska barn hemma så vet ju att jag kan få barn iallafall..
Grattis till nya graviditeten. Håller tummar o tår att det ska gå hela vägen för er denna gång <3
Om man bor i Stockholm och vill göra tidigt privat UL, kan man göra det på bla Vasamamma och Crocus ultraljudsklinik. Hos båda kan man boka på nätet. Dock kostar det pengar 🙂
Åhh förstår precis. Allt man vill är ju att se så allt är bra just nu. Mer kan man ju inte göra. Ska själv göra KUB ultraljud idag och börjar helt plötsligt bli jättenervös att jag helt plötsligt inbillat mig och varit skengravid i 13 veckor ?
❤️ klart det är ett litet frö som gror där inne. Men vad spännande att få göra ett ul så tidigt? det blir ju verkligt på ett helt annat sätt när man får se det lilla livet på skärmen?
Spännande! Jag har aldrig fått göra tidigt ultraljud utan rutinultraljudet har varit det första och enda.
Ååh. Vi gjorde också ett tidigt ultraljud i vecka 8 när jag var gravid. Så mysigt!! Kunde inte hålla mig. Blev sen inskriven på specialist mvc i England och fick då fler ultraljud men det är ju lika magiskt och storartat varje gång ❤ är helt säker på att det är som det ska vara men håller tummar och tår ändå ❤❤
Förstår precis vad du menar, befinner mig i samma situation som dig, en 3åring hemma och är nu i v.9 och jag har exakt samma känsla. Sa det till min bm och hon sa att det var väldigt vanligt ♥️ Det blir skönt efter ul ❤️ Grattis till graviditeten ❤️